Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Ångmaskiner - Ångmaskinens utveckling efter Watts tid - Flercylindriga ångmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ANDRA DELEN. VÄRMEMOTORER ETC.
Expansionen åstadkommes genom att slidens kanter göras
bredare än kanalöppningarna, och att excenterskivan står mera än 90°
före veven.
Ehuru sliden är det vanligaste regleringsorganet för
ångmaskinen, har man i våra dagar ganska mycket börjat använda
ventiler för ångfördelningen till cylindern. Denna har då en
inströmningsventil och en utströmningsventil i varje ända, vilka
erhålla sin rörelse från en av maskinaxeln driven "styraxel", i likhet
med vad vi återfinna hos förbränningsmotorerna.
Ventilregleringens stora fördel ligger i, att man har friare händer vid valet av de
olika arbetsperiodernas längd, under det vid slidrörelsen dessa äro
bundna till varandra. Vidare erhålles fördelar genom snabbare
stängning och mindre "skadligt rum", varmed menas den volym av
cylindern, t. ex. ångkanalerna, vari ånga står, som ej uträttar arbete
på kolven. Till hastigt gående maskiner — över 150 varv per min. —
kan emellertid ej ventilreglering användas, emedan för stora
accelerations- och retardationskrafter då uppstå i de stora ventilerna.
En ventilångmaskin visas i fig. 14.
Flercylindriga maskiner. Då krav på allt större ångkraft gjorde
sig gällande, kom man snart till en gräns där den encylindriga
maskinens konstruktionsdetaljer, såsom cylinder, kolv etc. blevo alltför
stora, varjämte dessa stora rörliga massor blevo svåra att
utbalan-sera medelst svänghjulet. Man delade då upp ångans arbete på två
lika stora cylindrar, vars vevar man förställde i 90° vinkel, så att
då den ena kolven befann sig i endera dödpunkten, den andra stod
ungefär mitt i cylindern, varigenom även ojämnheten i kraftverkan
betydligt miskades. En sådan maskin kallas tvillingmaskin.
För att erhålla stor kraftutveckling och bättre ångekonomi
höjdes, som förut nämnts, ångtrycket efter hand. Det visade sig då, att
man ej vann de fördelar som avsågs. Detta berodde på, att då ånga
av högt tryck, t. ex. 10 atmosfärer, expanderade i cylindern ned
till närmare 1 atm., ångan avkyldes starkt. Cylinderväggarna blevo
därav även så avkylda, att då friskångan inströmmade vid nästa
kolvslag, en del ånga genast kondenserades. Ävenledes blev det
svårare att få god tätning mellan kolven och cylinderväggen, då
tryckskillnaden på ömse sidor om densamma var stor. Av dessa
skäl införde man uppdelningen av ångans expansion på två eller
flera cylindrar. Man vann härigenom ytterligare den fördel, som
förorsakade omtalade tvillingmaskiners uppkomst, nämligen mindre
rörliga massor och jämnare gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
