Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Ångpannor, överhettare och förvärmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGPANNOR, ÖVERHETTARE OCH FÖRVÄRMARE 109
helt enkelt består av ett i cirkel böjt rör, som i sin ena ända står i
förbindelse med ångrummet och i den andra är slutet. Ångan
strävar att räta ut röret mera ju större trycket är. Den fria ändans
rörelse överföres så till en visareanordning.
Vattenståndets kontrollering i pannan är av allra största vikt, ty
skulle vattnet i pannan sjunka så djupt, att en eldyta ej täckes av
vatten, uppvärmes pannplåten här till rödglödgning och kan då ej
längre motstå trycket, varigenom pannexplosion kan uppstå.
Dennas mycket våldsamma karaktär förklaras lätt, då man betänker att
vattnet i ångpannan har en betydligt högre temperatur än
kokpunkten vid atmosfärtrycket. Då därför, genom en uppkommen spricka i
pannan, övertrycket med en gång försvinner, övergår en stor del av
vattnet omedelbart i ånga under oerhörd volymutvidgning. En dylik
s. k. torrkokning av pannan förhindras genom att vattnet alltid
hålles över en viss minimi-nivå. Att så sker iakttages medelst
vattenståndsglaset. Detta är ett utvändigt sittande glasrör, vars
nedre del står i förbindelse med ångpannans vattenrum, och dess övre
del med dess ångrum. Vattnet i röret står då alltid lika högt som i
pannan.
Skulle man genom reglering av eldningen efter manometerns
anvisningar vid vissa tillfällen ej lyckas hålla ångtrycket under det
högsta tillåtna, öppnar detta en säkerhetsventil, som på
pannor med mindre tryck kan vara av den typ som Denis Papin
använde på sin "gryta", men för större tryck utgöres av en
fjäderbelastad ventil.
Det vatten, som måste ersätta det i ångform ur pannan avgående,
införes i denna antingen medelst en kolvpump, s. k. matarepump, eller
ock medelst en injektor, vilket särskilt på lokomotiv är det
vanliga. I denna tvingar en ångstråle vatten med sig in i pannan.
Eldstaden i en ångpanna måste inrättas med tanke på det bränsle,
som skall användas. De bränslen som ifrågakomma äro kol, torv
och olja.
Kolet är det bränsle, vars pris i allmänhet ställer sig
fördelaktigast att använda. Bränslet utbredes på en rost eller ett galler.
Genom rosten inkommer till följd av draget den för förbränningen
erforderliga friska luften. Närmast eldstadsluckan, genom vilken
bränslet inkastas, anbringas en s. k. d ö d p 1 å t, som har till
ändamål att hindra elden från att komma intill luckan. Från densamma
går rosten i horisontal eller svagt lutande ställning fram till e 1
d-bryggan, som vanligen är gjord av eldfast tegel och höjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
