Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Ångpannor, överhettare och förvärmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ANDRA DELEN. VÄRMEMOTORER ETC.
över rosten, så att bränslet ej kan kastas för långt in. Därjämte
stryper den flamman och åstadkommer en intimare blandning av
luften och förbränningsgaserna.
Vid stora stationära ångpanneanläggningar har man numera
allmänt övergått från den vanliga handeldningen till mekanis ka
eldningsapparater eller s. k. stokers. För det första giva
nämligen dessa bättre eldningsresultat, i det fyren hålles
jämnare och inga luckor öppnas, insläppande kall luft i eldstaden, för
det andra medföra de stor personalbesparing. Apparaten drives av
maskinen eller av en särskild elektrisk motor och inför kol i en
ständig ström på en rörlig rost, vilken är i form av en ändlös kedja, som
långsamt drages fram över två roterande trummor eller valsar. På
rostens främre del sker brännmaterialets uppvärmning och
ofullständiga förbränning, längre bakåt är bränslet i full glöd och längst
bak är det utbrunnet, och nästan enbart aska och slagg åtestår.
Denna avlägsnas här genom särskilda apparater, och bandrosten går
ned och vänder tillbaka. Det enda eldaren har att göra är att se till,
att en koltratt, som utmynnar över rosten hålles fylld, samt att
luftdraget och fyrens tjocklek är lagom. En eldare kan sålunda sköta
många pannor. Även andra typer av mekaniska eldningsapparater
finnas, såsom undermatningsroster m. fi.
Kolens framforsling till koltratten sker ofta på mekanisk väg
genom transportband, varigenom ytterligare inbesparing av den
dyrbara arbetskraften sker.
Torveldning användes i större utsträcknig endast på lokomotiv.
Torven användes förr i form av briketter, men males numera till fint
pulver och inmatas i eldstaden medelst en luftstråle. Luften
komprimeras av en särskild maskin i en å lokomotivtendern anordnad sluten
cistern, varifrån den ledes till eldstaden och genom sugverkan,
påminnande om en injektors, för med sig torvpulvret. Torvpulvret
antändes, då det vid inträdet i eldstaden stryker över en liten rost med
brinnande kol.
Oljeeldning är den mest bekväma och mest effektiva
eldningsmetoden. Som bränsle användes de billigaste råoljorna. Tre olika
system användas för införandet och förbränningen av oljan.
Enligt den äldsta metoden inblåses oljan medelst en ång- eller
luftstråle över ett å rosten brinnande kollager, där elden sålunda
ständigt underhålles, utan att kollagret ofta behöver ökas på. En andra
metod är att ävenledes medelst ång- eller luftstråle inblåsa oljan i
eldröret i fint fördelat tillstånd, då den förbrinner utan hjälp av
brinnande kol. Det numera vanligaste sättet är att förvärma den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
