Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektromagnetism och induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 TREDJE DELEN. KRAFTMASKINER O. KRAFTÖVERFÖRING
Elektromagnetism och induktion.
Magnetismen var känd redan långt tillbaka i tiden, och
kompassen användes för järnmalmletning redan under medeltiden. En
hel del iakttagelser av de magnetiska fenomenen hade också gjorts.
Man visste sålunda, att två magnetnålars nordpoler eller sydpoler
stötte varandra från sig, medan nåländar av skilda polariteter
utövade dragningskraft på varandra. Vidare kände man till, att mjukt
järn var lätt att få magnetiskt men förlorade denna sin egenskap,
när den magnetiserande kraften borttogs, medan stål var svårare
att göra magnetiskt, men om detta väl var åstadkommet, bibehöll det
sin magnetism under längre tid. I det stora hela inskränkte sig
emellertid kännedomen om dessa företeelser till jordmagnetismen och
kompassnålen.
Av grundläggande betydelse för elektroteknikens vidare
utveckling blev därföre den danske professorn H. C. örsteds
upptäckt under början av 1800-talet, att det råder ett visst samband
mellan de elektriska och magnetiska företeelserna. År 1820
framlade han i en cirkulärskrivelse till lärda sällskap och personer i olika
länder sina rön, och då denna skrivelse är att betrakta som ett av
den elektrotekniska vetenskapens intressantaste historiska dokument,
återgives den här in extenso:
"De första försöken rörande de företeelser, jag i det följande
vill beröra, anställdes i samband med de föreläsningar, jag förliden
vinter höll över elektricitet och magnetism. Det visade sig vid
dessa försök, att en magnetnål kunde under inverkan av en galvanisk
stapel bringas ur sitt jämviktsläge, och detta vid sluten ledning, men
icke, som åtskilliga berömda fysici förgäves försökt, vid öppen
strömkrets. Då emellertid dessa försök anställdes med hjälp av en
jämförelsevis svag apparat och de observerade fenomenen
följaktligen ej framträdde fullt så distinkt som sakens vikt syntes kräva,
förenade jag mig med min vän justitierådet Esmarch för att
återupptaga och utvidga försöken med den stora galvaniska stapeln,
som vi tillsammans konstruerat. Närvarande vid försöken voro
vidare hr kommendör Wleugel, överhovmarskalk Hauch, professor
Jacobsen samt kemisten dr Zeise. Ofta gjorde jag ensam försök
rörande det behandlade fenomenet; men vad jag därvid lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
