Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektromagnetism och induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROMAGNETISM OCH INDUKTION
177
serad. Var stången av mjukt järn, släppte den sin magnetism
samtidigt, som strömmen bröts, men blev åter magnetisk, när strömmen
släpptes på igen. Tog man istället en stålstång, blev
magnetiseringen svagare men kvarstannade efter strömmens frånkoppling.
Genom att använda mjukt järn kunde man sålunda åstadkomma en
reglerbar magnet eller elektromagnet, som man kallar den, därför
att magnetismen åstadkommes på elektrisk väg.
För att lättare kunna förstå sambandet mellan elektriciteten och
Fig. 6. Strömkretsens inverkan på en magnetnål.
Örsteds experiment 1819.
magnetismen, vilja vi något mera ingående studera dessa
företeelser. Om man i närheten av en magnet anbringar ett antal fritt
rörliga magnetnålar, så intaga var och en av dessa allt efter de
krafter, som från magneten påverkas dem, ett visst läge. Likaså intaga
lätta järnpartiklar i närheten av magneten motsvarande lägen, enär
dessa bliva magnetiserade och sålunda uppträda som magnetnålar.
Beströr man ett över en magnet anbragt pappersblad med
järnfilspån, intager sålunda var och en av de små järnpartiklarna en
bestämd riktning och de ordna sig i kurvor, som utgå från magnetens
ena pol och återgå genom luften till den andra polen. Dessa kurvor
angiva i var och en av sina punkter riktningen hos den verkande
kraften, och man benämner dem därför kraftlinjer. Totalbilden av
kraftlinjerna, vilka äro till antalet oändliga men som tack vare
järn-filspånens grovlek åskådliggöras av ett begränsat antal linjer, kallas
det magnetiska fältet. Man antager att kraftlinjerna utgå från
nordpolen och genom luften återgå till sydpolen samt därifrån genom
magneten åter till dess nordpol. Kraftlinjerna bilda sålunda slutna
kurvlinjer, vilka ligga tätast i magneten och dess närmaste omgivning.
Styrkan hos det magnetiska kraftfältet angiver man efter det antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
