Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektromagnetism och induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 TREDJE DELEN. KRAFTMASKINER O. KRAFTÖVERFÖRING
kraftlinjer, som antagas träffa en mot kraftlinjerna vinkelrät
ytenhet. Vid ett magnetiskt fält, vars styrka överallt är lika stor, löpa
kraftlinjerna parallellt. Detta är i det närmaste förhållandet
mellan de parallella benen hos en hästskomagnet.
Om man i närheten av
en magnet anbringar ett
järnstycke, så tilldrager sig
detta en stor del av
kraftlinjerna. Härav sluter man,
att kraftlinjerna möta
mindre motstånd i järn än
i luft. Det inlagda
järnstycket blir själft
magnetiskt med sydpol i den
ända, där kraftlinjerna
komma in, och nordpol i den
andra.
Söndersmular man en magnetstav i ett godtyckligt antal delar, så
är varje del en magnet med nord- och sydpol. Härav drager man
den slutsatsen, att även de minsta delarna, molekylerna, äro
magnetiska och detta vare sig järnstycket i sin helhet är magnetiskt eller
icke. Är det icke magnetiskt, befinna sig "molekylarmagneterna" i
oordning, men när det magnetiseras, ordna sig molekylerna så, att
alla nordpoler vända sig åt ett håll och alla sydpoler åt det andra.
Vid omlagringen i ett stålstycke uppstår större friktion mellan
molekylerna än i mjukt järn, och detta är orsaken till att stålet är
svårare att såväl magnetisera som avmagnetisera än det mjuka järnet.
Omkring en strömförande
elektrisk ledning uppträder
även ett magnetiskt fält. Om
man sålunda sticker en
ledning genom ett pappersblad
och strör järnfilspån på
papperet, så lägga sig
järnpartiklarna i parallella ringar
omkring ledaren. Anbringar
man rörliga magnetnålar i strömledarens magnetiska fält, ställa
dessa sig vinkelrätt mot ledaren, d. v. s. såsom tangenter till
kraftlinjerna. Magnetnålens nordpol pekar i kraftlinjernas riktning, och
för att bestämma denna har man den s. k. skruvregeln. Man tänker
sig en vanlig korkskruv omgivande strömledaren, och om denna fram-
Fig. 7. Kraftlinjefältet omkring en magnet.
Fig. 8. Kraftlinje omkring en ledare,
till höger en elektromagnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
