Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektromagnetism och induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 TREDJE DELEN. KRAFTMASKINER O. KRAFTÖVERFÖRING
elektroteknikens vidare utveckling, och det är på Faradays upptäckt,
som den moderna elektriska maskintekniken är grundad. Man säger,
att den på detta sätt frambringade eller inducerade elektriska
strömmen åstadkommes genom induktion från magnetfältet. Styrkan av
den inducerade strömmen är proportionell mot det på tidsenheter av
ledaren skurna antalet kraftlinjer, sålunda beroende dels av ledarens
hastighet i magnetfältet, dels av magnetfältets styrka.
Induktions-strömmens riktning är, enligt en av Lenz funnen lag, alltid sådan, att
den söker motverka den rörelse som frambringat strömmen.
Då alltså en elektrisk strömledare omgives av ett magnetiskt fält,
bör jämväl en dylik ledning kunna inducera ström i närliggande
andra ledningar. Om man sålunda varierar strömstyrkan och därmed
styrkan av det omgivande fältet, uppstå strömmar i i närheten
befintliga ledningskretsar. Särskilt stark blir denna induktionsverkan,
om de båda ledningskretsarna äro utbildade till tvenne varandra
omslutande spolar eller solenoider. I det ögonblick strömmen påsläppes
den ena spolen, uppstår samtidigt i den andra ledningskretsen en
ström i motsatt riktning. Denna ström räcker emellertid endast ett
ögonblick, så att när den första eller "primära" strömkretsens fält
blivit konstant, upphör den "sekundära" strömmen. Avbrytes
strömmen i den primära spolen, uppstår samtidigt en strömstöt i den
sekundära ledningskretsen i samma riktning, som den primära
strömmen förut haft.
Upplindar man de båda spolarna på en järnkärna, blir
induktionsverkan synnerligen kraftig till följd av järnets stora ledningsförmåga
för det magnetiska kraftfältet. De bekanta induktionsapparaterna
bestå sålunda av tvenne spolar som äro upplindade på en järnkärna.
Den primära spolen består av några få grova ledningsvarv och sättes
i förbindelse med en strömkälla. Genom en automatisk anordning
brytes och slutes strömkretsen med korta tidsmellanrum, varigenom
i den sekundära spolen med dess långt flera och tunnare trådvarv
induceras en hög spänning, som, om strömkretsen slutes exempelvis
genom berörande med händerna vid de båda ändpunkterna,
åstadkommer en elektrisk ström, som kan hava välgörande fysiologisk
inverkan.
Liksom det vid slutande eller brytande, förstärkning eller
försvagning av en elektrisk ström i en ledare induceras elektromotorisk kraft
i närliggande ledare, som, om dessa äro slutna ledningskretsar,
förorsaka strömmar i dem, induceras även i den primära strömkretsen
elektromotorisk kraft vid ändringarna i strömstyrkan. Denna
företeelse kallar man självinduktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
