Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektromagnetism och induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROMAGNETISM OCH INDUKTION
179
skruvas i strömmens riktning, vrider sig skruven åt samma håll, som
kraftlinjerna gå. För kraftlinjeriktningens bedömmande finnes även
cn av Ampère uppställd regel, som kallas Ampères simregel. Denna
lyder sålunda: tänker man sig simma i strömmens riktning och
vänder ansiktet mot en i det magnetiska fältet anbringad magnetnål, så
pekar magnetnålens nordpol åt vänster.
Likheten mellan en magnets och en elektrisk strömkrets
magnetiska fält blir särskilt påtaglig, om man leder strömmen genom en
spiral eller solenoid. Fälten
kring de skilda trådvarven
sammansätta sig då till ett
resulterande kraftlinjefält, som
får alldeles samma utseende
som det fält, man erhåller vid
en magnetstång.
På samma sätt, som en
strömledare påverkar en rörlig
magnet, utövar en fast magnet
inflytande på en rörlig ledare.
De från magneten och
strömledaren härstammande kraftlinjerna bilda ett sammansatt magnetiskt
fält, där kraftlinjerna verka på ledaren som spända gummiband och
söka rubba den ur sitt läge. Kraftriktningen bestämmer man med
"vänstra hand regeln" sålunda: håller man vänster hand utsträckt
med insidan mot kraftlinjerna från magnetens nordpol och fingrarna
i ledarens strömriktning, så angiver den utspärrade tummen
riktningen för den på ledaren verkande kraften.
Om ett magnetfält kan utöva mekanisk kraft på en strömförande
ledare, ligger det ju nära till hands att tänka sig, att om en strömlös
ledare rör sig i ett magnetiskt fält, bör elektrisk ström uppstå i
ledaren. Detta är också förhållandet, och den förste, som påvisade det,
var engelsmannen Michael Faraday år 1831. Faraday konstruerade
en maskin, i vilken en kopparskiva drevs att rotera mellan polerna på
en stark magnet. Mot periferien av skivan gled en metalltråd, medan
en annan metalltråd stod i förbindelse med skivans centrum. De
båda metalltrådarna satte han i förbindelse med varandra genom en
strömmätningsapparat, och det visade sig, att så snart skivan
roterade, gick det elektrisk ström genom ledningen. Maskinen omsatte
mekaniskt arbete i elektrisk energi och var sålunda en elektrisk
generator. Om också icke denna generator fick någon praktisk användning,
så har dock Faradays upptäckt blivit av grundläggande betydelse för
Fig. 9. Kraftlinjefältet omkring en
solenoid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
