Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektrisk kraftöverföring - Historisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 TREDJE DELEN.. KRAFTMASKINER O. KRAFTÖVERFÖRING
fanns ungefär samtidigt av Nikola Tesla i Amerika och Ferrari i
Italien. Båda dessa uppfinnare använde emellertid endast två faser för
sina motorkonstruktioner. Såsom 3-fasmotorns upphovsmän räknas
svensken J. Wenström vid Allmänna Svenska Elektriska A.-Bolaget
och D. Dobroivolsky vid Allgemeine Elektricitäts Gesellschaft i
Berlin. Ungefär samtidigt utarbetade dessa fullständiga system för
3-fasig kraftöverföring, och Wenström erhöll patent härpå år 1890.
På grund av detta patent utfördes år 1893 en anläggning vid
Grängesberg, där 300 hästkrafter överfördes på en sträcka av 15 kilometer
och med en spänning av c:a 50,000 voit.
Ett par år före Wenströms anläggning utförde Allgemeine
Elektricitäts Gesellschaft i samarbete med maskinfabriken Oerlikon i
Schweiz en anläggning för utställningen i Frankfurt år 1891. Vid
vattenkraftanläggningen i Lauffen vid Neckarfloden anordnades en
av vattenturbinerna att driva en 3-fasig växelströmsgenerator, som
levererade energien vid en spänning av 50 voit. Medelst
transformatorer höjdes spänningen först till 16,000 och senare till 30,000 voit,
vid vilken energien överfördes den 175 kilometer långa vägen till
Frankfurt. Vattenturbinen utvecklade 300 hästkrafter och c:a 75 %
härav kunde uttagas i Frankfurt. Kraftledningens energiförlust
uppgick endast till c:a 15 %. Strömmen användes dels för belysning,
dels för motordrift. I likhet med Mlinchen-utställningen drev man
vid Frankfurt-utställningen ett konstgjort vattenfall, men
motorstorleken hade nu ökats till 100 hästkrafter. Efter utställningens slut
kom denna anläggning till användning för drift av Heilbrunns
elektricitetsverk. Lauffen-anläggningen projekterades av Oscar v.
Miller och utfördes av Brown och Dobrowolsky.
Elektriska kraftöverföringsanläggningar, eller riktigare
arbets-överföringsanläggningar, då det ju är arbetet eller energien man vill
överföra, hava sedermera kommit till utförande i stor utsträckning
och variera med avseende på anordningarna allt efter
förhandenvarande omständigheter. Sålunda kan det vara ett industriföretag, som
hämtar sin energi från ett avlägset liggande vattenfall, ett kraftverk,
som distribuerar elektrisk energi över ett större landområde, eller ett
elektricitetsverk, som förser en stad med elektrisk ström för
belysning m. m. Vi vilja nu något mera ingående studera enskildheterna
vid en modern kraftöverföringsanläggning och börja då med
kraftstationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
