Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektrisk kraftöverföring - Historisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK KRAFTÖVERFÖRING. — HISTORISK ÖVERSIKT 237
förda energien användes för att driva en pumpmotor, som höll ett
konstgjort vattenfall med 2,5 m. fallhöjd i verksamhet på
utställningen. Av de 1,5 hästkrafter, som uttogos från vattenfallet i
Mies-bach, kommo endast c:a 0,4 hästkrafter fram till elektromotorn, trots
att överföringsspänningen var förhållandevis hög, 2000 voit likström.
Någon praktisk betydelse har icke denna anläggning, men den
visade på ett enkelt och påtagligt sätt, huru energien från ett
avlägset vattenfall kunde transporteras till förbrukningsplatsen. Under
följande år byggdes flera kraftledningar, och resultaten blevo allt
gynnsammare. Sålunda utförde bland andra C. E. L. Brown i
Schweiz en kraftöverföringsanläggning mellan Kriegstetten och
Solothurn med en längd av c:a
8 km. Härvid överfördes
c:a 50 hästkrafter, och
anläggningens verkningsgrad
uppgick till 75 %. Man
använde sig emellertid
uteslutande av likström, och det
var först när växelströmmen
började användas härför,
som de elektriska
kraftöverföringarna riktigt kommo
till sin rätt.
Transformatorer
konstruerades för första gången år
1883 av engelsmännen Gaulard och Gibbs men fingo praktisk
användning för kraftöverföring egentligen först, när Brown i Schweiz och
Swinburn i England kommit på idén att nedsänka transformatorn i
olja, varigenom bättre avkylnings- och isoleringsförhållanden
ernåddes. Med transformatorns hjälp kunde man nu på ett enkelt sätt och
utan större omformningsförluster höja spänningen vid kraftstationen
och åter nedtransformera den vid mottagningsstationen. Ju högre
spänningen är på kraftledningar, desto mindre strömstyrka behöver
ledningen framföra, och man kan sålunda använda så mycket
klenare tråd.
Vid tillräckligt hög frekvens var växelströmmen lika användbar
för belysning som likström, och när induktionsmotorn och i
synnerhet 3-fasmotorn uppfunnits, hade man i växelströmmen funnit en
strömart, som lämpade sig för såväl belysning som motordrift,
samtidigt som den, tack vare sin transformeringsförmåga, var väl ägnad
för kraftöverföring även på långa avstånd. Induktionsmotorn upp-
Fig. 57. Kraftlinjebygge i fjällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
