Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektrisk kraftöverföring - Elektrisk kraftdistribution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK KRAFTDISTRIBUTION
253
dock fått sin största betydelse för distribuering av elektrisk energi i
mindre kvantiteter till ett flertal abonnenter boende inom mer eller
mindre begränsade områden. Ju tätare abonnenterna bo, desto
kortare distributionsledningar erfordras, och desto gynnsammare ställer
sig elektrifieringen ur ekonomisk synpunkt. Det är därföre helt
naturligt, att elektrisk kraftdistribution i första hand anlagts i våra
städer. Stads elektricitetsverkens första utvecklingsskede hava vi
förut antytt, och det första större elektricitetsverket anlades av Edison
i New York år 1882. Hos oss började elektricitetsverk i större
omfattning att anläggas först omkring senaste sekelskiftet, alltså för
blott c:a 25 år sedan. Sedan dess hava elektricitetsverk anlagts i
praktiskt taget alla städer, och vi hava svårt att tänka oss, huru det
var möjligt att reda sig utan elektricitetens hjälp för belysning,
motordrift m. m.; i så hög grad har elektriciteten blivit en
nödvändighetsvara för nutidens människor.
Vid elektricitetsverket generas den elektriska energien eller
mottages den från någon annorstädes liggande kraftstation och
nedtransformeras eller omformas till lämplig spänning för abonnenternas
förbrukningsapparater. I de flesta fall, åtminstone vid äldre
elektricitetsverk, distribueras likström vid 110 eller 220 voit för belysning
och 220 eller 440 voit för motordrift. Man använder sig därvid av
s. k. 3-ledaresystem med tvenne ytterpoler och en nolledning, varvid
spänningen mellan ytterpolerna är dubbelt så hög som mellan
noll-ledningen och någondera av ytterpolerna. Mindre
förbrukningsapparater och belysning anslutes till den lägre spänningen, och större
apparater och motorer få sin ström vid den högre ytterpolspänningen.
I städernas ytterdistrikt och även i de centralare delarna i städer,
■vilka på senare tid elektrifierats, användes växelström i stor
utsträckning. Vanligaste belysningsspänningen är därvid 127 voit och
motorspänning 3 X 220 voit. Om vid 3-fassystem spänningen mellan
faserna är 220 voit, blir nämligen spänningen mellan varje fas och
220
nolledningen — = 127 voit. Förutom lågspänd ström för belys-
V3
nings- och hushållsbruk samt mindre industri, levererar
elektricitetsverket oftast även högspänd ström, vanligen 3-fasig växelström, för
industriella anläggningar, vilka sedan själva nedtransf ormera
energien.
I städerna förläggas vanligen ledningarna såsom jordkablar, och
dessa bilda ett slutet ledningsnät med avgreningar till respektive
abonnenter. För kablarnas förläggning användas skilda system, men
det vanligaste och billigast sättet är, att man gräver i gatan en 0,6 à
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
