Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Perpetuum Mobile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERPETUUM MOBILE
311
Sådana ansedda
vetenskapsmän som
fysikerna Wolff och
Gra-vesande undersökte
maskinen utan att kunna
upptäcka något
bedrägeri. Undersökningarna begränsades dock
till det yttre, medan
den i hjulet inbyggda
mekanismen icke var
åtkomlig för
undersökning.
Under senare delen
av 1800-talet förvånade
en annan uppfinnare,
Keely, världen med en
maskin, som gick av sig
själv. Trots
noggranna undersökningar kunde man ej heller här konstatera något
bedrägeri förrän efter Keelys död, då man upptäckte, att maskinen drevs
av vatten med högt tryck, som
tillfördes maskinen genom en fin
kanal i en metalltråd.
Långt efter det
vetenskapsmännen kommit på det klara med
lagarna för naturens
energihushållning och det orimliga hos
perpetuum mobile-problemet, hava en
mångfald personer ägnat sina
krafter häråt. Under tiden från
1855 till 1903 inlämnades sålunda
till brittiska patentverket icke
mindre än 575 förslag, som gingo
i denna riktning. Då de många
förslagen till problemets lösande
äro intressanta att studera och
ofta vid första påseende förefalla ovedersägliga, vilja vi det följa,nde
beröra några av dem.
Jordens dragningskraft eller tyngdkraften har i de flesta fall
tagits till utgångspunkt vid problemets angripande. Tyngdkraften
Fig. 112. Huru en samtida sökt förklara
Orfyreus maskin.
Fig. 113. Perpetuum mobile
enligt hävstångsprincipen.
Vikterna på vänstra sidan hava längre
avstånd till centrum än de högra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
