- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 4. Kraftmaskiner och kraftöverföring /
312

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Perpetuum Mobile

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312 TREDJE DELEN.. KRAFTMASKINER O. KRAFTÖVERFÖRING

utnyttjas för många uppgifter inom tekniken. Man använder sig
exempelvis av lod för vissa urverkskonstruktioner, där loden hissas
upp och sedan genom sin tyngd driva urverket. Därvid sjunka loden
allt längre, och efter en tid måste urverket åter "dragas upp". Man
har då tänkt sig, att loden kunde, förutom att driva urverket,
jämväl draga upp andra lod, som sedan kunde användas för urverkets
uppdragande.

Enligt hävstångsprincipen blir den verkande kraften så mycket

större ju längre hävstången är. Om
jag sålunda vill vrida ett hjul med en
viss kraft anbringad i hjulets periferi,
ökas vridningsmomentet på hjulets
axel i samma proportion, som
hjulradien eller avståndet från axeln till
kraftens anbringningspunkt ökas. Det
skulle sålunda lyckas att få ett hjul
att rotera, om man vid dess omkrets
anbringade ett antal lika tunga vikter,
vilka på ena sidan alltid befunno sig
på större avstånd från axeln än
motsvarande antal vikter på den andra
sidan. Efter denna princip har man
konstruerat hjul, vid vars periferi ett
antal vikter anbringats, upphängda i lika långa stänger. Stängerna
äro försedda med en gångled vid fästpunkten på hjulet så anordnad,
att på ena sidan om hjulet hänga vikterna i mer eller mindre lodrätt
låge hos respektive stänger, medan stängerna på hjulets andra sida
få radiellt läge. Samma tankegång ligger till grund för ett annat
förslag, där man i hjulskivan inborrat sneda kanaler och till en del
fyllt dessa med vatten eller kvicksilver. På ena sidan av hjulet
rinner vattnet in mot centrum, medan det på andra sidan rinner ut mot
periferien.

Det är dock ganska lätt att se, varför en dylik mekanism icke kan
hålla sig igång av sig själv. Betraktar man hjulet med vikterna, ser
man, att de enstaka vikterna på hjulets vänstra sida visserligen hava
större avstånd från hjulaxeln, men i gengäld verka de flesta vikterna
vridande åt motsatt håll. Arbetet eller energien, som utvecklas vid
hjulets vridande av vikterna på ena sidan av hjulaxeln, är exakt lika
med det utvecklade arbetet på den andra sidan. Man kan också
förklara saken så, att varje vikt måste under ett varv runt lyftas lika

Fig. 114. Perpetuum mobile
med kvicksilver som drivande
kraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:00:53 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/4/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free