Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Framställning av kanoner och pansarplåtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMSTÄLLNING AV KANONER O. PANSARPLÅTAR
53
Kärnrörets mantel slätborras och ställes lodrät i en ugn och
uppvärmes tills den vidgats tillräckligt för att tillåta kärnrörets
införande. När manteln sedan avkyles kramar den sig fast om
kärnröret, och detta förfarande ökar kärnrörets elasticitet, vilket
kommer kanonen till godo, då det gäller att taga emot
krutexplosionernas påfrestningar. På
ovan beskrivna sätt kunna
flera mantlar läggas kring
kärnröret.
När det önskade antalet
mantlar kommit på sker
yttre svarvning och
hyv-ling, slätborrning, slipning
av loppet samt räffling, om
sådan skall företagas. Vid
räfflingen fastsättes
kanonen i maskinen och
räf-felstålet föres under automatisk vridning från bakre delen fram
till mynningen. Räffelstålet tar endast tunna skår varje gång
— en bråkdel av en millimeter — och räffelstålet föres således fram
upprepade gånger. Räfflornas skarpa kanter avslipas sedan, och
sedan sker borrnings- och fräsningsarbetena, vilka måste företagas
för låsmekanismens påsättande. Slutligen följa besiktning och
provskjutning, vilken vanligen
företages på
tillverkningsfirmornas egna
provskjut-ningsbanor eller också
provskjutes kanonen på
något av arméns skjutfält.
Firman Krupp, som
numera inte får göra kanoner —
liksom inte heller någon
annan i Tyskland med
undantag för vissa
licensiera-de pjäser — hade förr ett
med särskilda måltavlor och skottmarkeringsapparater utrustat stort
skjutfält.
I jämn takt med förstörelseredskapens utveckling har
försvars-och skyddsmedlen utvecklats genom nya uppfinningar. Redan
mycket tidigt bepansrade man krigaren och stundom även hästen.
Tidigast använde man järn för detta ändamål men sedan övergick man
Fig. 52. Slutstycket på en kanon, öppet
för kanonens laddande.
Fig. 51. Kanonslutstycke, tillslutet för
skottets avlossande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
