Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Framställning av kanoner och pansarplåtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
till stål. Emellertid voro dessa utrustningar synnerligen dyra,
varför det mestadels endast var de förmögnare och truppernas befäl,
som omgåvo sig med sådant skydd.
Det var också mest kroppens ädlare delar man bepansrade.
Pansar betyder också den del av rustningen, som skyddar själva
bålen. Ordet betyder egentligen buk, och på pansarfartyg är det
också själva fartygets buk man
förser med pansar. En fransk
general, Paixhans, föreslog så tidigt
som 1809 att en del av
trupperna skulle förses med pansar, men
bepansringen kom först i bruk
— i modernare mening — år
1854, då franska flottan
skaffade sig flytbatterier. Den förut
nämnde konstruktören Duby de
Lome satte 1858 pansarskydd på
den bekanta franska fregatten
"La Glorie".
Pansarets användande blev sedan allt allmännare. Den svenske
uppfinnaren John Ericssons pansarbåt "Monitor" besegrade vid
Hampton Roads år 1862 sydstaternas pansarförsedda fartyg
"Merri-mac". Engelske kaptenen Coles tog upp frågan om pansars
användande vid befästningars skydd, vilket medförde att de engelska
kustforten redan år 1860 började förses med sådant skydd. Ett av
Antwerpens försvarsverk fick redan 1863 ett vridbart pansartorn,
en konstruktion, som utarbetades av den nämnde Coles i samarbete
med belgiske ingeniören Brialmont. Bingenforten vid Mainz
försågos nästan samtidigt med pansarkassematter, uppfunna av tysken
Schumann.
Man använde länge vid bepansringen endast det smidda eller
valsade mjuka väll järnet, vilket emellertid inte länge motstod
artilleri-pjäsernas genomträngningsförmåga. Dessa väll järnsplåtar
fastsattes på sina platser med något mellanrum, och mellanrummet fylldes
med massa av olika slag, varigenom man avsåg att mildra
projektilens stöt. På 1880-talet skedde en vändning i detta avseende, ty
man hade då kommit så långt att man kunde tillverka tillräckligt
tjocka plåtar, så att endast en plåt behöver användas.
Genom så kallad kokillhärdning kan även gjutjärn få en mycket
hård yta utan att det inre av godset undergår annan förändring än
att det blir mycket segt. Den tyske fabrikanten H. Gruson uppfann
Fig. 53. Krupps kanonlåsmekanism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
