Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Giftiga gaser i krigstekniskt bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
Giftiga gaser i krigstekniskt bruk.
Av alla de stridsmedel, som under de senare åren och alldeles
särskilt under det senaste världskriget kommit till användning, äro väl
de giftiga gaserna att anse såsom de allra hemskaste. Beteckningen
giftiga gaser är så till vida icke alldeles riktig, som det icke endast
var gaser, som kom till användning, utan även vätskor, vilka då de
fördelas i ytterst fina droppar, bilda verkliga moln.
För att få ett begrepp om, huru smygande och fruktansvärt
hemskt ett gasangrepp kan vara, behöva vi endast tänka på ett
vanligt fall av kolosförgiftning. En person befinner sig i ett rum med
en nyss nedbränd brasa. Han lägger icke märke till de små blå
lågorna, som hoppa över de ännu glödande kolen i ugnen. Dessa
utgöras icke av något annat än den ytterst giftiga gasen koloxid i
brinnande tillstånd. Om nu spjället skjutes, blir lufttillförseln icke stor
nog för att koloxiden skall kunna förbrinna, och då denna icke kan
taga någon annan väg, tränger den ut i rummet. Är koncentrationen
av koloxid icke tillräckligt stor och åtföljes den icke av några
rökbeståndsdelar, märker man icke någon ovanlig lukt av den. Allt mera
koloxid strömmar emellertid ut i rummet och inandas av den i
rummet varande personen. Kanske det just är sängdags, och det
förvånar därför icke den förgiftade, att han börjar känna sig tung i
huvudet. Han lägger sig och märker sålunda intet av de med
förgiftningen följande förnimmelserna av yrsel. I stället insuper han allt
större mängder av den fördärvbringande gasen, som i hans blod
åstadkommer ödesdigra förändringar. Koloxiden har nämligen den
verkan, att den förstör det röda färgämnet, hämoglobinet, i blodet.
Men det är just hämoglobinet, som har till uppgift att i lungorna
binda det med inandningsluften följande syret för att sedan åter avgiva
det i kroppens olika delar. Då nu hämoglobinet blir förstört,
försvinner även blodets förmåga att transportera det för förbränningen
i kroppen nödvändiga syret, och offret dör genom vad vi skulle
kunna kalla ett slags "inre kvävning".
På samma sätt förhöll det sig i gaskriget. Man försökte
åstadkomma gasanfallen eller göra försvaret medelst gaser på sådant sätt,
att de för gaserna utsatta trupperna icke märkte någonting och
kunde företaga motåtgärder förr än verkan av gaserna hunnit bliva så
stark, att någon räddning icke längre var möjlig för de av gaserna
angripsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
