- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 5. Vapen och instrument /
86

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Krigsfartyg framförda med åror

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT

Romarna kommo mot kartagernas långa stridslinje i en
kilfor-mering framför huvudstyrkan och de sist kommande
transportskeppen, hade bakom sig en god betäckningsstyrka. Kartagerna insågo
genast angriparnas formationsstyrka och försökte genom en
krigslist spränga den romerska formeringen. Kartagerna låtsades fly.

Sedan angrepo
kartagerna från annat håll, men
den romerska
formeringen var så smidig att den
kunde möta även detta
angrepp.

Framgångarna för det
romerska
sjökrigssystemet ändrade
krigföringen til sjöss. Man behöll
visserligen rammen, men
den användes sällan.
Fartygen försågos med
änterbryggor, vilka
kunde firas ned och tjäna
manskapet som bro vid
äntring av fientliga
fartyg. Omkring tiden för
vår tideräknings början
fanns det krigsskepp, som hade kastmaskiner, med vilka man
kastade stora stenar eller brandapparater över på fienden.
Grekisk-romerska kejsarrikets krigsfartyg, dromonerna, voro ett fyrtiotal meter
långa, högre än den tidigare typen — de hade tvenne däck — och i
fören och aktern byggdes torn för de stridande. Skeppen hade
också apparater för utslungandet av "den grekiska elden", vilken
närmare omtalats i en annan avdelning.

Äntringsbryggan heter på latin corvus, och i de puniska krigen
spelade den en avgörande roll för sjöstridernas utfall. För att hålla
ett fientligt skepp från sig eller för att hala det till sig hade de
romerska krigsskeppen långa änterhakar, manus ferrea, vilka
bibehöllos ända långt fram i tiden inom sjökriget. De användes första
gången år 38 före Kristus. Trots att romarna oftast kämpade mot
motståndare, som hade mycket större erfarenhet i
skeppsmanövrering och allmänt sjömanskap, avgingo de oftast med segern tack vare
sin större stridsvana.

Fig. 81. Romersk änterbrygga, corvus. A en
nio meter lång änterbrygga, B en sex meter
hög mast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:15:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/5/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free