Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Krigsfartyg framförda med åror - Kombinerade segel- och roddfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMBINERADE SEGEL- OCH RODDFARTYG
87
Det romerska folket hade ursprungligen ingen traktan efter att
gå till sjöss och strida. De hade rent av en tydlig motvilja härför.
Men om man betraktar kartan över det romerska imperiet, då det
inneslöt Belgien, England och en del länder borta i mindre Asien,
förstår man att deras expansionslusta aldrig skulle kunna
tillfredsställas, om de inte utbildat sig till en sjökrigsmakt.
Det gällde för romarrikets ledare inte enbart att underlägga sig
nya länder utan även att upprätthålla förbindelserna med dessa och
skydda dem och transportflottorna för överfall från fiender och
sjörövare. Rom hade en ställning som motsvarade det nuvarande
Englands, den romerska flottan hade således en liknande funktion som
den nuvarande engelska, vilken är det gemensamma och
förbindelselänken mellan de politiskt annars skilda delarna av det brittiska
världsväldet. När Roms flotta förföll splittrades landsdelarna.
Kombinerade segel? och roddfartyg.
Man kan redan hos romarna finna en utveckling till allt större
bruk av segel på krigsfartygen. Så var till exempel förhållandet med
deras galärer, en fartygsbenämning, som följt kombinerade
rodd-och segelfartyg långt fram i-tiden. Forntidens uniremer, biremer,
triremer, kvadriremer och kvinkveremer, resp. en-, två-, tre-,
fyra-och femroddarefartyg, voro ett slags galärer. Triremerna, som voro
de mest brukade, hade omkring trehundra roddare och något över
etthundra krigare.
Förhållandena fordrade allt större fartyg, och den typ, som kallats
dekaremen — tioroddaren — hade flera man vid varje åra, ty man
måste göra årorna större, och då blevo de för svåra att hantera för
en man. Skeppen voro emellertid så breda, att det mycket väl lät
sig göra att placera flera roddare på samma bänk. Roddarna sutto
nämligen på bänkar över varandra i många "våningar" på dessa
stora fartyg, av vilka tessarakontaremerna — fyrtioroddarna —
hade fyra tusen roddare ombord. Dekaremerna hade tio roddare på
varje bänk.
För bågskyttarna och kastmaskinerna uppbyggdes särskilda torn,
ända till ett tiotal på de stora fartygen. Triremerna utträngdes i
femte århundradets början såsom de vanligaste krigsskeppen av
dromonen, en galär med vanligen tjugofem roddare vid varje sida
och ett par roddare vid varje åra. Den tidigare begagnade torn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
