Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Från solvisaren till kronometern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•356
ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER
astronomer. Uppfinningen av solvisaren kan man inte fastställa till
någon viss tidpunkt. Mycket gammal torde den vara, och forntidens
folk fullkomnade denna uppfinning på ett utmärkt sätt. En
obelisk-liknande form torde ha varit solvisarens första gestalt. Under
tidernas lopp ha former och utförande växlat. Man har gjort solvisare
med skåliga eller kupiga — konkava eller konvexa — ytor
omväxlande med plana ytor, och på
dessa ytor inlades
astronomiska figurer och
linjer, stjärnkretsar och så
vidare.
Redan på 1,000-talet
funnos solur i mellersta
Europa. Tillverkningen av
sådana kallades
gnomoni-ken, och detta yrke
fanns-ända in på
sjuttonhundratalet. Mekaniker och
astronomer sysslade
flitigt med
solurstillverkning, och sedan nu i våra
dagar soluren kommit
på modet i
villaträdgårdar och dylikt har gnomoniken åter tagit fart.
En påfallande nackdel ha emellertid soluren: Man kan inte
avläsa dem nattetid. För den skull hade forntidens folk vattenuret,,
och senare tillkommo sand- och kvicksilveruren. Såväl sol- som
vattenuren överfördes av kaldeerna eller babylonierna till Grekland,
Dessa vatten- eller sandur torde vara kända under namnet timglas.
Uppfinningen vandrade från grekerna till romarna, och då Cesar
begav sig på sitt stora fälttåg till Britanninen och fann att man där
hade vattenur av samma slag som i Rom blev han mycket
överraskad. Om uppfinningen kommit till England via Grekland eller
Rom känner man inte. Man vet av gammal historisk kinesisk
litteratur, att detta slags tidmätning i uråldriga tider varit känd i Kina.
Urens inrättning var följande: Från ett trattformigt kärl rann
vatten eller sand genom en smal öppning ned i ett annat kärl,
vanligen liknande det övre kärlet. En skala fanns graderad på kärlen,
och genom att jämföra denna skala med vattennivån eller sandens
yta kunde man avläsa tiden, ty kärlet var beräknat att rinna i
vanligen tolv timmar. Vattenuren utsmyckades ofta med en flottör, på
Fig. 2. Ett gammaldags urverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
