Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Från solvisaren till kronometern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN SOLVISAREN TILL KRONOMETERN
141
vilken en man stod och pekade på den vanligen genomskinliga
skalan. I det gamla Rom använde man vid domstolarna ett sådant
förfarande med tidsindelningen, att svaranden, käranden och domaren
fingo sig tillmätta ett lika stort mått vatten vardera. Vattenuret i
rättssalen passades av rättstjänarna, som tillkännagav, när vars och
ens tillmätta tid var slut. Om vittnesförhör eller annat avbrott
förekom skulle urpassaren tilltäppa röröppningen i uret med vax och
åter låta uret rinna, då avbrottet var över. Dessa
rättsbetjänter kunde för övrigt — åtminstone under
romarrikets förfallstid — mutas, så att de gåvo
någon part tillfälle att utlägga sin sak en stund
längre än han rätteligen borde ha haft lov till.
Våra dagars fras "jag anhåller om ordet" hette
förr "pete clepsydram", vilket ordagrannt betyder
"jag ber om vattenuret". Ty även de offentliga
talarna och de disputerande filosoferna brukade
åläggas en sådan välgörande återhållsamhet vid ordets
offentliga brukande. Vad ett återinförande härav
i mera utsträckt grad i våra dagar skulle betyda i
nationalekonomiskt avseende låter sig helt enkelt
inte överblicka. Det skulle bli en fullständig
revolution i riktning mot ökat välstånd i världen.
Men det har i alla tider funnits folk med mekaniska anlag, och
sådana funderade naturligtvis över förbättringar på vatten- eller
sanduren. Den romerske författaren Plutarkos och flera andra
beskriva uppfinningar på detta område, som gjorts av egyptierna Heron
och Ktesibios halvtannat århundrade före vår tideräknings början.
Uppfinningarna bestodo i ett av vatten drivet mekaniskt urverk.
Dessa ur inte endast utvisade tiden utan slogo även timslag, visade
djurkretsens tecken, dag, månad och år. Intresset för att
konstruera och att äga sådana invecklade apparater har hållit sig genom
tiderna, och utslag av sådan lust för invecklade astronomiska
apparater får man titt och ofta se även numera. När holländska folket
skulle presentera sin blivande drottning en gåva med anledning av
konfirmationen blev det ett ur av invecklat slag.
I äldre tider kunde också varje ur betraktas såsom ett konstverk.
Vanligen hade en berömd urmästare beräknat apparatens delar,
tillverkat dem, filat till dem eller sammansatt delarna. Numera sker
den mesta urtillverkningen på fabriksmässigt sätt, och uret är
numera ingen dyrbar raritet. Det är numera varje mans egendom. I
Fig. 3. Lodet,
ett gammalt
dragverk i
uret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
