Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Radio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIO
225"
Erfarenheten och en noggrant utarbetad teori visa, att dessa
hastiga ändringar i neutralfältet runt om svängningskretsen få
karaktären av en stark energiutstrålning, så snart de elektrostatiska
kraftlinjerna i svängningskretsen skäras av de elektromagnetiska
kraftlinjerna — med andra ord, när man på lämpligt sätt kan få det
magnetiska fältet omkring spolen att inverka på det statiska fältet
mellan kondensatorns två belägg. När man därför på en radiostation
frambringar elektriska svängningar i "slutna" svägningskretsar, så
måste man, för att kunna få till stånd en energiutstrålning, först
överföra dessa svängningar till en öppen svängningskrets, där en
ömsesidig växelverkan mellan de elektrostatiska och magnetiska
fälten kan komma till stånd. En sådan "öppen" svängningskrets har
man i antennen eller luftnätet.
När en radiostation sänder ut signaler med tillhjälp av
elektromagnetiska vågor, vilka kunna uppfångas och kontrolleras på långt
därifrån avlägsna ställen, så kan man uppfatta det, som här äger
rum, på följande sätt:
Med lämpliga aparater sätter man på sändarstationen
antennsystemets nästan otaliga elektroner i en hastig, likartad och taktfast
rörelse. Då alla dessa elektroner tillsammans representera ett kraftigt
negativt fält eller, om man så vill uttrycka sig, en icke ringa andel
av rymdens neutralfält, så uppstå i detta variationer eller
förskjutningar, som på stora avstånd från sändarstationen äro i stånd att
sätta andra ledares fria elektroner i rörelse. Om man på stort
avstånd från sändarstationen har en mottagare med en liknande
antenn, så kunna elektronerna i denna antenn sättas i rörelse av
neutralfältets variationer i takt med dessa och därigenom också i takt
med växelströmmarna i sändarstationens antenn. Man har nu
endast kvar den rent mekaniska uppgiften att göra dem uppfattbara
för örat eller att få dem att influera på en visare, en skrivapparat
eller dylikt för att därigenom ha satt upp en trådlös
telegrafförbindelse.
När man åstadkommer elektriska svängningar i en
svängningskrets genom att låta kondensatorn urladda sig genom
induktionsspolen, kommer den växelström, som därigenom uppstår, att växla
riktning ett alldeles bestämt antal gånger i sekunden. Man säger, att
växelströmmen har en bestämd frekvens eller ett bestämt periodtal,
och antalet av dessa strömväxlingar pr sekund beror uteslutande på
spolens självinduktion, och på kondensatorns kapacitet. Likaledes ha
de svängningar, som utstråla från en antenn, förmåga att sätta
elektronerna i alla de ledare, de påträffa, i svag rörelse; men först när
V 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
