Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Instrument och apparater - Radio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’228 ANDRA DELEN. INSTRUMENT OCH APPARATER
Är sändarstationen en gniststation, så ankomma vågorna, som
ovan omtalats, till mottagaren med relativt långa tidsmellanrum (c:a
en tusendels sekund), och varje vågserie i mottagaren kommer då att
lämna en kortvarig likström genom telefonen. Då likströmmen
börjar och slutar, ger den upphov till en liten rörelse i telefonmembranen,
och då alla vågserierna och därmed strömstötarna i telefonen följa
hastigt efter varandra, så komma alla dessa små svängningar hos
membranen att av örat uppfattas som en ton.
När man skall mottaga kontinuerliga vågor, måste man ställa om,
att svängningarna moduleras i själva mottagaren, och detta gör man
som regel på så sätt, att man låter en helt liten
högfrekvensgenera-tor inverka på mottagaren tillsammans med de utifrån kommande
vågorna. I mottagarens ledning induceras alltså två olika
högfrekventa, kontinuerliga svängningar, men då de arbeta i samma krets,
komma de att verka som en enda kontinuerlig serie av svängningar,
vilken är modulerad med en frekvens, som är lika med skillnaden
mellan de tvenne högfrekventa svängningarnas frekvenser. Ha de
utifrån kommande vågorna t. ex. en frekvens på 100,000 och de
svängningar, man själv leder in i mottagaren, en frekvens på 99,000
perioder pr sekund, så kommer man i mottagarens telefon att höra en
ton med en frekvens på 1,000
Naturligtvis äro de flesta människor mest intresserade av
mottagandet av radiotelefoni, och denna förtjänar därför en mera
ingående beskrivning.
Antennen skall upptaga de elektriska vågorna och föra dem till
mottagaren; den kan vara av två olika typer, nämligen den öppna
antennen och ramantennen.
Alla utomhusantenner, som man ser i trädgårdar och mellan
husens skorstenar inne i staden, äro öppna antenner, liksom man också
hit måste räkna de små rumsantenner, som man träffar på i
privathem hos radiolyssnare. Dessa antenner göras av blanka, enkla eller
hopvridna koppartrådar, som upphängas isolerade med porslinsägg i
bägge ändar, och från mitten av detta luftnät eller från den ena av
ändarna föres en eller flera trådar ned till mottagaren. Alla
trådarna i antennen stå i inbördes ledande förbindelse med varandra. Till
vanlig mottagning från in- och utländska stationer är en enkel
an-tenntråd av 30—60 meters längd i regel tillräcklig. Korta antenner
på 10—15 m. användas ofta, men dessa antenner kunna vinna
betydligt i "räckvidd" om man har två eller tre trådar i luftnätet med
ett inbördes avstånd av % till 1 m. Nedledningstråden bör under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
