Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Trähus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR.
åsarna, som de kallades, eller också genom att ovanpå och
vinkelrätt mot dessa lägga ett lag klenare trän, s. k. s p a r r a r. Den
senare anordningen medgav till och med en ökning av avståndet
mellan åsarna, varigenom dessas antal kunde minskas. En sådan
förändring medförde emellertid, att den ursprungliga typen med knutar
såväl i vertikala som lutande hörn måste frångås, vad de senare be-
Fig. 11. Blockhus med svalgång.
•träffar. Då antalet åsar togs mindre än antalet stockar i
gavelspetsarna, bortföllo en del knutar. I stället för varje stock blev nu
endast varannan eller var tredje hophuggen med åsarna. För att
det oaktat icke försämra sammanhanget, förbundos de olika träna
med varandra medelst träpluggar eller dymlingar, som drevos in i
genom två eller flera närliggande stockar borrade hål. Denna
hop-fästningsmetod blev sedan använd även för andra delar av
väggarna än gavelspetsarna, varigenom
större täthet och hållbarhet ernåddes
för hela huset. Efter hand slopades
knutkonstruktionen för åsarnas
infästning alldeles, och man hade
sedan friare händer vid takets
anordning. Vid små spännvidder kunde
man inskränka åsarnas antal till en
enda mellan gavelspetsarna, den s. k.
ryggåsen. På denna och
långväggarnas översta stockvarv upplades sparrarna med taktäckningen,
eller också hade man utom ryggåsen en sidoås mitt på vardera
takhalvan, i vilket fall sparrarna ofta utelämnades. Vid större spänn-
Fig. 12. Blockhussystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
