Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Trähus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄHUS
17
vidder däremot kombinerades dessa båda anordningar, så att taket
kom att bestå av ett antal åsar med sparrar och taktäckning.
Emellertid utbildades och förekom jämsides med åstaket en
annan takform, ur vilken den nu för tiden ojämförligt vanligaste
takkonstruktionen utvecklats. Man helt enkelt utelämnade åsarna
alldeles och anordnade de vid en del åstak förekommande sparrarna
på ett sådant sätt, att de ensamma kunde uppbära taktäckningen.
Därvid uppställdes de på långväggarna och förbundos parvis till s. k.
takstolar. Vid större spännvidder hände det, att sparrarna
böjde sig under taktäckningens tyngd och belastningarna av snö
Fig. 13. Ryggåsstuga.
och vind. För att motverka detta, infogades mellan dan ett
horisontalt tvärträ, som fått namnet hanbjälke. Takstolar av detta
enkla slag verkade emellertid utåtböjande på byggnadens
sidoväggar, varför man sedermera infogade ytterligare en
träbjälke i höjd med takfoten. Dessa takbjälkar blevo sedan
utnyttjade för uppbärande av ett s. k. b j ä hk 1 a g, genom vilket
byggnaden uppdelades i två våningar, bottenvåningen och vinden.
Härmed hade bostadsbyggnaden fått ett utseende och en
anordning, som till sina huvuddrag bibehållit sig tämligen
oförändrade genom tiderna. Givetvis har utvecklingen därför icke stått
stilla, tvärtom har på byggnadskonstens som på andra områden
formerna varierat, och den ena förbättringen avlöst den andra, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
