26 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR. sten. Liksom pelaren har det även varit av stor betydelse i konstnärligt avseende, ty valvets utformning är just ett av de karakteristiska drag, som skilja olika byggnadsstilar från varandra. Stenbyggnaden tillhör de högst utvecklade byggnads- och bostadsformerna. Till en början var det kanske vanligare att bygga bostäderna av trä eller korsvirke. Sten kom mest till användning för monumentala byggnader, såsom gravar och kyrkor. Det är just ruinerna av sådana som berätta för oss om byggnadskonstens äldsta utveckingshistoria. Senare har sten blivit allt allmännare även till byggnader för andra ändamål, och i våra dagar är det konstgjorda teglet det ojämförligt viktigaste byggnadsmaterialet. Den svenska bostadens historia. I det föregående hava i förbigående nämnts några exempel på primitiva svenska bostadsformer. Lämningar efter pålbyggnader vid Alvastra visa, att våra förfäders bostäder för c:a 5000 år sedan voro av den enklast tänkbara beskaffenhet, hyddor av vass och strå liknande dem, som ännu bebos av träskfolket i det inre av Afrika, och liksom dessa till skydd mot överfall uppförde på holmar i träsk. En högre utvecklingsform voro de byggnader av sten eller trä, om vilkas utseende vi kunna bilda oss en viss föreställning genom de gånggrifter, som bevarat sig genom årtusendena, och som anses bära vittnesbörd om huru bostäderna sågo ut på den tid, då dessa gravar kommo till. Några byggnadsminnen av egentliga bostäder från sten- och bronsåldrarna äga vi däremot icke, de äldsta härstamma från 300- och 400-talen e. Kr. En sådan bostad utgjordes av en, av konstlöst uppförda, låga stenmurar omgiven, fyrkant, övertäckt med ■ett åstak. Samtidigt med dessa enkla stenhus torde emellertid även trähus ha förekommit och därtill mera allmänt än de förra. En fornnordisk gård bestod i regel av flera sammanhängande smärre blockhusbyggnader med endast ett rum i varje och var och en med sin uppgift. Den största och förnämsta byggnaden, stugan eller hallen, utgjordes av en avlång ryggåsstuga med höga gavlar och låga sidoväggar, från vilka ett brant torvtäckt tak reste sig. Mitt på det av stampad jord bestående golvet lågo några flata stenar, bildande härden, från vilken röken sökte sig ut genom en öppning i taket. En sparsam dager inkom genom taköppningen eller små gluggar i väggarna. Den enkla inredningen bestod av väggfasta bänkar och långa bord. Mitt på ena långsidan var högsätet, där husfadern hade sin plats, den andra långbänken var avsedd för