Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Stenhus - Den svenska bostadens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR.
sten. Liksom pelaren har det även varit av stor betydelse i
konstnärligt avseende, ty valvets utformning är just ett av de
karakteristiska drag, som skilja olika byggnadsstilar från varandra.
Stenbyggnaden tillhör de högst utvecklade byggnads- och
bostadsformerna. Till en början var det kanske vanligare att bygga
bostäderna av trä eller korsvirke. Sten kom mest till användning
för monumentala byggnader, såsom gravar och kyrkor. Det är
just ruinerna av sådana som berätta för oss om byggnadskonstens
äldsta utveckingshistoria. Senare har sten blivit allt allmännare
även till byggnader för andra ändamål, och i våra dagar är det
konstgjorda teglet det ojämförligt viktigaste byggnadsmaterialet.
Den svenska bostadens historia.
I det föregående hava i förbigående nämnts några exempel på
primitiva svenska bostadsformer. Lämningar efter pålbyggnader
vid Alvastra visa, att våra förfäders bostäder för c:a 5000 år sedan
voro av den enklast tänkbara beskaffenhet, hyddor av vass och strå
liknande dem, som ännu bebos av träskfolket i det inre av Afrika,
och liksom dessa till skydd mot överfall uppförde på holmar i träsk.
En högre utvecklingsform voro de byggnader av sten eller trä, om
vilkas utseende vi kunna bilda oss en viss föreställning genom de
gånggrifter, som bevarat sig genom årtusendena, och som anses
bära vittnesbörd om huru bostäderna sågo ut på den tid, då dessa
gravar kommo till. Några byggnadsminnen av egentliga bostäder från
sten- och bronsåldrarna äga vi däremot icke, de äldsta härstamma
från 300- och 400-talen e. Kr. En sådan bostad utgjordes av en, av
konstlöst uppförda, låga stenmurar omgiven, fyrkant, övertäckt med
■ett åstak. Samtidigt med dessa enkla stenhus torde emellertid även
trähus ha förekommit och därtill mera allmänt än de förra.
En fornnordisk gård bestod i regel av flera
sammanhängande smärre blockhusbyggnader med endast ett rum i varje och var
och en med sin uppgift. Den största och förnämsta byggnaden,
stugan eller hallen, utgjordes av en avlång ryggåsstuga med
höga gavlar och låga sidoväggar, från vilka ett brant torvtäckt tak
reste sig. Mitt på det av stampad jord bestående golvet lågo några
flata stenar, bildande härden, från vilken röken sökte sig ut genom en
öppning i taket. En sparsam dager inkom genom taköppningen eller
små gluggar i väggarna. Den enkla inredningen bestod av
väggfasta bänkar och långa bord. Mitt på ena långsidan var högsätet,
där husfadern hade sin plats, den andra långbänken var avsedd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
