Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Renässansens och därmed besläktade byggnadsstilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENÄSSANSENS OCH DÄRMED BESLÄKTADE BYGGNADSSTILAR 103
sig genom ett tungt och tillslutet yttre, vilket intryck ytterligare
framhäves genom fasadmaterialets behandling i s. k. rustik,
varmed menas, att stenarnas synliga del icke hugges plan utan helt
-eller delvis får behålla sin skrovliga och
buktiga yta. Det inre erhöll däremot en
livligare utformning. Byggnadens
glanspunkt var ofta den fyrkantiga gården,
kring vilken palatsets olika delar
grupperade sig, och mot vilken de vände sina
öppna pelarhallar eller loggior. Det
antika inslaget var som nämnt
huvudsakligen begränsat till dekorativa detaljer.
I kolonnbyggnaderna användes sålunda
romerska arkitraver, lister och ornament,
och de ofta fyrkantiga fönstren krönas
-av kraftiga lister, uppburna av pilastrar,
kolonner eller konsoler. Taken äro ofta
platta och kantas med antikt profilerade
gesimser, på vilka stundom en med
obelisker och statyer smyckad balustrad
reser sig.
Under högrenässansen upptogos de antika formerna i allt större
utsträckning och efterbildades strängare. De olika våningarna erhöllo
sålunda var sin pelarordning och fönsterdekoration, varvid efter
romerskt mönster doriska kolonner eller
pilastrar kommo till användning i
nedre våningen och joniska och korintiska
i de övre. öppna kolonnhallar, som
tidigare endast förekommo på
gårdssidan, användes nu även i fasaden.
Men den väl avvägda klassiska
jämvikten i proportionerna och den
underbara måttfullheten i dekoreringen
skulle tyvärr icke länge bliva de
bärande principerna för
byggnadskonstnärerna. Dessa, som närmast varit
hantverkare eller byggmästare,
lösgjorde sig efter hand från
skråväsendet och bröt med den sunda och
folkliga tradition, som utbildat sig inom
detta. I stället uppstod under med-
Fig. 100. Kyrkan Certosa di
Pavia från slutet av
1400-ta-let, italiensk förrenässans, ett
av Italiens skönaste
byggnadsverk.
Fig. 101. Gårdsinteriör av
italienskt palats från slutet av
1400-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
