Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Den moderna byggnaden, dess uppförande och inredning - Betong och järnbetong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETONG OCH JÄRNBETONG
149
påkänning på översidan. Likaså uppkommer det i varje annan för
böjning utsatt konstruktion dragning i den sida, som genom
böjningen blir konvex, och tryck i den konkava. För att hindra
betongen att spricka i den dragna zonen lägger man in armerings järn,
som alltså upptaga dragspänningarna. I en vanlig betongbalk
ligga alltså huvudarmeringsjärnen på undersidan. Då järn har större
tryckhållfasthet än betong, användes även armering på trycksidan,
om betongens egen hållfasthet ej skulle vara tillräcklig.
Det är vissa lyckliga omständigheter man har att tacka för, att
en sådan sammangjutning av betong och järn över huvud taget är
möjlig. Först ha vi betongens
värme-utvidgningskoefficient, som i det
närmaste är densamma som järnets. Om
så icke vore fallet, skulle vid
temperaturförändringar järninläggens längd
ändra sig annorlunda än betongens,
och därigenom skulle farliga inre
spänningar uppstå. Så ha vi betongens rostskyddande förmåga. Man
har slagit sönder järnbetongdelar från många år tillbaka och funnit
järnen fullkomligt oangripna av rost. (För att utgöra ett effektivt
rostskydd måste emellertid betongen vara omsorgsfullt tillredd och
gjuten.) Vidare betongens krympning vid hårdnandet, som gör, att
betongen klämmer fast järnen i sin massa och därigenom tillsammans
med dem bildar en enda kropp. På denna vidhäftningskraft mellan
betong och järn brukar man dock icke lita vid utförande av
betongkonstruktioner, utan man förankrar järnen i betongen, vanligen
genom uppbockning av deras ändar, så att de bilda rundade krokar.
Fig. 19. Monier-platta.
Fig. 20. Kontinuerlig platta på flera stöd.
Vi nämnde nyss, att i en vanlig s. k. fritt upplagd balk
arme-ringsjärnen läggas i undersidan, emedan denna sida vid balkens
böjning genom belastning blir dragen. Detsamma är förhållandet med
en platta, som är fritt upplagd längs två eller alla fyra kanterna.
Men det finns också balkar och andra konstruktionselement, där
andra delar bli dragna eller som alls icke få några dragspänningar.
En horisontell balk, som är fastspänd i ena änden och vars andra
ände svävar fritt, blir vid belastning tydligen dragen i översidan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
