Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Den moderna byggnaden, dess uppförande och inredning - Betong och järnbetong - Järn och andra metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152; ANDRA DELEN. DEN MODERNA BYGGNADEN
Genom det sätt, varpå man framställer järnbetongkonstruktioner
— gjutning i plastiskt tillstånd — kunna dessa givas snärt sagt
vilken form som helst. Härpå beror järnbetongens utomordentligt
mångsidiga användning, och vi skola längre fram stifta närmare
bekantskap med dess roll i den moderna byggnaden, där vi träffa på
den i balkar och plattor för såväl inner- som yttertak, i valv och
bågar, kupoler, pelare, trappor, grundmurar och källargolv samt på
många fler ställen.
Järn och andra metaller.
Ett annat inom husbyggnadskonsten mycket viktigt material är
järnet. Järnförädlingskonsten har under senaste århundradet
gjort oerhört stora framsteg, och samtidigt därmed har järnets
användbarhet ökats från en obetydlighet till att vara ett grundvillkor
för den moderna tekniken. Tidigare användes järnet inom
byggnadskonsten endast till vissa verktyg och till kramlor för att förbinda
stenblocken i en byggnad med varandra och dylikt. När sedan järnet
började få en något allmännare användning vid husbyggnader var det
i form av gjutjärn till pelare och andra smärre delar i en byggnad.
Icke förrän man lärt sig att valsa göt järn till vinkel järn och I- och
U-balkar etc. (profiljärn) fick det någon större betydelse inom
byggnadsfacket. Men då inträdde ett uppsving; järn började användas för
hela byggnadsstommar, där järnkonstruktionen i och för sig var
bärande. Detta var på 1870-talet; på 1890-talet utfördes en mängd
synnerligen. framstående järnbyggnader. Uppförandet av Eiffeltornet
1889, med en höjd av 306 m. och en järnvikt av 9,000 ton, kan
anses som en epok i järnbyggnadskonstens historia.
I naturen anträffas gediget järn endast såsom en stor sällsynthet
i vissa slag av meteorstenar. På Grönland har man dock även
funnit gedigna järnklumpar av betydande storlek, som med all
sannolikhet härstamma från vår egen jord. För praktiska ändamål utvinnes
järnet ur malm. Kemiskt rent järn har silvervit färg och stark
glans, är mjukt och smidbart samt smälter först vid mycket hög
temperatur (över 1800° C.). Det användes dock icke i sådan form,
utan alltid uppblandat med kol och dessutom ofta med andra ämnen
såsom kisel, mangan, nickel, krom m. m. samt med svavel och fosfor
som föroreningar. Olika järnsorters egenskaper såsom smältbarhet,
smidbarhet och hårdhet äro i hög grad beroende på mängden och
beskaffenheten av inblandningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
