Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Den moderna byggnaden, dess uppförande och inredning - Järn och andra metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRN OCH ANDRA METALLER
153
De vigtigaste järnmalmerna äro magnetit (svartmalm eller
magnetisk järnmalm), järnglans (blodsten eller blodstensmalm),
järnockra (sjö- eller myrmalm) och järnspat. Magnetit en drages av
magneten och är ofta själv magnetisk; den är svart till färgen och
giver vid repning med kniv ett svart streck. Finnes i ganska stor
mängd i Sverige. Järnglans har stålgrå färg och stark metallglans;
den giver vid repning ett rödaktigt streck, varav namnet
"blodstensmalm" härleder sig. Den förekommer i mycket stor utsträckning i
Sverige. Järnockra förekommer i form av rostbruna massor på
sjö-och myrbottnar och var den malm, ur vilken man med enkla metoder
först lärde sig utvinna järn. Den har dock numera fullständigt
förlorat sin betydelse som järnmalm. Järnspat är ljusgul till färgen.
Den har hos oss icke någon betydelse, men utgör utomlands en
viktig järnmalm. Sveriges största malmfält är Kiirunavaara, men vi
äga även många andra stora sådana, av vilka de mest kända äro
Gällivare, Grängesberg och Dannemora.
Järnet utvinnes ur malmen genom densammas upphettning
tillsammans med kol, som tager åt sig det syre varmed järnet i malmen
är förenat. Detta sker antingen i masugnar, där kolet jämväl utgör
bränsle för uppvärmningen, eller i elektriska ugnar, där kolet endast
är reduktionsmedel. Det sålunda utvunna järnet, som är starkt
kolhaltiga kallas råjärn eller tackjärn. Tackjärnet är hårt och sprött,
så att det icke kan smidas eller valsas. Ju mindre kolhalten är, desto
mjukare, mera tänjbart och smidbart är järnet. En del av kolet
avlägsnas därför genom färskning — torrfärskning eller
smältfärsk-ning. Ojämförligt vanligast är smältfärskningsmetoden, som kan
utföras antingen efter väll järnsmetod eller efter götjärnsmetod.
Väll-järn, som erhålles i halvsmält tillstånd, framställes genom
puddelpro-cess eller genom härdfärskning. Det järn, som framställes genom
någon av de olika göt järnsmetoderna, benämnes götmetall. De
vanligaste götjärnmetoderna äro bessemermetoden och martinmetoden.
Enligt bessemermetoden hälles smält tackjärn i en egendomligt formad,
omstjälpbar ugn, och luft blåses från hål i ugnens botten genom det
flytande järnet. Luften oxiderar härvid kolet, som bortgår i form
av koloxid och koldioxid (kolsyra). Enligt martinmetoden smältes
tackjärnet i en flamugn; kolets oxidation sker genom tillförande av
lämpliga ämnen till den ovanpå järnet flytande slaggen. Götmetallen
tappas i kokiller och stelnar till s. k. göt, som sedan valsas eller
smidas, stundom gjutas (stålgjutgods).
Järnet indelas efter kolhalten i tackjärn (vitt och grått), med
över 2,3 % kol, och smidbart järn med lägre kolhalt. Stål är järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
