Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Storstädernas tillkomst och deras tekniska utrustning - Vattenledningar. Historik och vattenteknikens utveckling i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’290 TREDJE DEL. STORSTÄDERNAS TILLK. O. DERAS TEKN. UTRUSTN.
Den allt mera ökade konsumtionen gjorde, att de gamla
träledningarna blevo otillräckliga, och därav kom det sig, att man redan under
senare hälften av 1800-talet började slopa de gamla av trä och införde
sådana av järn. Utvecklingen gick vidare, och reservoarer
inrättades, dels sådana, vars mission var att utjämna vattentillförseln från
filtrerna, till pumpverket, dels sådana, som hade till ändamål att
utjämna förbrukningen i städerna, dessa kallades för högreservoarer.
För uppfordringen av vattnet till dessa, inrättades pumpverk.
Längre fram då eldsläckningsfrågan kom på dagordningen, ställdes större
fordringar på dimensioner å ledningar, reservarer samt pumpverk.
Beträffande vattenkvaliteten stod ju
källvattnet främst på grund av sin
konstanta låga temperatur samt frihet från
bakterier. Det blev därför en strävan
inom vattentekniken att tillgodose städerna
med vatten av dessa egenskaper, och
medelst utnyttjande av
grundvattenströmmarna i jordlagren blev detta möjligt.
Genom brunnsborrning och pumpning
lyckades man mångenstädes häri. Genom att låta
ytvatten passera genom filter och därefter
genom naturligt sandlager och pumpa
upp detsamma på lämpligt avstånd från
filtret, lyckades man erhålla ett vatten,
som hade grundvattnets karaktär, i det
detsamma erhållit dess konstanta
temperatur samt var bakteriefritt.
Egenskaperna hos dricksvatten äro
beroende på, varifrån det härstammar och
vattenteknikernas uppgift beträffande
dåligt eller skadligt vatten är Jå att "förädla" detsamma, så det blir
användbart utan att skada. Ur bakteriesynpunkt kan ett ytvatten
genom enbart filtrering i sandfilter bliva befriat från patogena
(kolera och tyfus) baciller om lämplig hastighet användes, i det att
bakterierna dödas i den vid filtreringen bildade "filterhuden". Om
också ytvattnet på så vis blir ofarligt och därtill klart, kan det
beträffande färg, lukt och smak lämna övrigt att önska. De metoder, som
användes för att ytterligare förbättra detsamma, äro kemisk fällning,
snabbfiltrering eller ozanisering, varigenom man uppnår goda
resultat beträffande nyssnämnda olägenheter hos vattnet.
Grundvattnet är, såsom förut påpekats, fritt från bakterier och
Fig. 100. Romersk
akve-dukt vid Pont du Gard i
södra Frankrike. Å bilden
synes själva vattenloppet
där vattnet rann fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
