VATTENFÖRBRUKNING OCH VATTENTILLGÅNG 291 är därtill färglöst, då det träder i dagen, men antager därpå ofta en brunaktig färg, som angiver järnförekomst. Järnet bortskaffas genom luftning och järnfilter, och det är särskilt viktigt för rörnätets bestånd, att så sker. Järnhaltigt vatten har ofta en lukt av väte-svavla samt smak av järn, men detta försvinner även vid luftningen. Grundvattnet är som regel "hårdare", d. v. s. har större kalkhalt än ytvatten, som håller sig omkring 5 hårdhetsgrader, då däremot grundvatten i kalkhaltig grund såsom i Skåne kan hava ända upp till 23 grader. Ibland kan även klor förefinnas, men förekomsten är av ofarlig beskaffenhet, såvida ej smaken märkbart influeras därav. Beträffande temperaturen, så håller den sig för grundvatten omkring 5° och 6° C. Ytvattnets temperatur varierar däremot mellan 0° och 25° C. För att i någon mån böta på denna senare olägenhet, förlägges vattenintagen så djupt som möjligt. Vattenförbrukning och vattentillgång. Denna är rätt varierande, dels i olika länder, ofta beroende på olika levnadsvanor, dels på lokala förhållanden på olika ställen i samma land såsom mycket industri, myckenhet av planteringar och allmänna platser, som tarva riklig vattning. Man antager emellertid för svenska städer en medelförbrukning av 80 à 100 liter pr individ och dygn. Sommartid stiger den dock med 50 %, varför den största dygnsförbrukningen bör sättas till 120 à 200 1. per individ och dygn. Emellertid är förbrukningen även varierande under dygnets olika timmar, så att vid middagstiden är den 50 % högre, och på grund härav kan maximiförbrukningen anses svara mot 180 à 300 1. per individ och dygn. För eldsvådetillfällen brukar man räkna med 4 samtidigt arbetande brandposter, avgivande 1,600 min. 1., som sålunda få tilläggas den nyssnämnda kvantiteten. Största dygnsförbrukningen måste ligga till grund för vattentäk- Fig. 101. Rördelar från Göteborgs äldsta vattenledning.