Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Alfabetets ursprung - Alfabeten och språk i Österlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING
B, G, E, K, R, S). Samtidigt ha vissa små ändringar av tecknens
utseende ägt rum (e har sålunda förlorat de två parallella vågräta
strecken och blivit H). Skillnaden mellan det senare grekiska och
det latinska alfabetet utgöres, som man kan se, huvudsakligen av de
7 tecknen: g, d, 1, p, r, s, v (f). Vad beträffar dessa tecken, har
utvecklingen varit annorlunda i latinet, huvudsakligen emedan deras
ställning överlämnats i olika former till de två folken (se på fig. 10
dessa 7 teckens dubbelformer i det äldre grekiska alfabetet).
Vidare har man i latinet supplerat R, på samma sätt som grekerna
bildat B. Medan grekerna lade fem ljudtecken (y, X, <P, ¥ och Q),
som de ansågo behövliga för sitt språks
ljudförhållande, till det semitiska
alfabetet, så redde romarna sig med färre
bokstäver än de traderade; blott kof, som
grekerna fort utmönstrade (liksom waw och
sade), upptogos för att återgiva det
latinska Q-et.
Det är intressant att följa de förskjutningar av tecknens
ljudvärde, som ägt rum överallt, där alfabetet vunnit insteg. Dessa
framträda särskilt starkt, där alfabetet, som i likhet med alla semitiska
teckensystem saknar vokaler och blott har 22 konsonanter,
överflyttas till och anpassas efter ett språk, som tillhör en helt annan
språkstam. Så har man t. ex. i Indien ständigt supplerat de ursprungliga
22 tecknen med nya, vadan devanagariskriften omfattar bortåt 50
tecken. I väster har utvecklingen gått så, att grekerna, i vilkas
språk h-ljudet tidigt försvunnit, använde de fyra feniciska
strupljuden, som icke funnos i deras eget språk (’alef, he, heth och ajin),
såsom beteckning för vokalerna <Xf cl och o, varjämte de brukade
konsonanttecknen j och v även såsom tecken för vokalvärdena i och
u. Intressant är det, att romarna, som i sin skrift icke skilde mellan
lång och kort vokal (e, ä), därigenom fingo ett skrivtecken över (H),
som användes för att beteckna h-ljudet, som bevarats i latinet.
Medan det grekiska alfabetet fått talrika avläggare, har det
latinska alfabetet sin enda utlöpare i den irska ogamskriften och möjligen
i de nordiska runorna (fig. 11).
Alfabeten och språk i Österlanden
Till runorna återkomma vi längre fram. Vi skola här närmast
kasta en blick på de skrivkonstuppfinningar, vilka gjorts i Arabien.
Fig. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
