Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Alfabeten och språk i Österlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFABETEN OCH SPRÅK I ÖSTERLANDEN
19-
de olika fallen. Senare använde man dock vissa överflödiga
konsonanttecken som beteckning på olika vokaler, ehuru dock långt ifrån
i tillräckligt antal.
I vissa fall tillämpa vi en princip, som kommer den arabiska
mycket nära, nämligen då vi skriva Sthlm och säga Stockholm, eller
när vi skriva ngt och säga något. Detta är ett av de viktigaste
särdragen, som skiljer arabiskan
från den språkgrupp, till
vilken vårt eget språk hör,
nämligen den indoeuropeiska. Det
finns emellertid en hel rad
andra för arabiskan
karaktäristiska egenheter. T. ex.
angående verben. Om vi taga
verbet skriva, kunna vi i vårt
språk angiva, om denna
handling har ägt rum, jag skrev,
om den försiggår nu, jag skriver eller om handlingen att skriva
förlägges till framtiden, jag skall skriva. I grekiska har man t. o. m.
uttryck för ännu större nyansering i detta avseende. Detta är
emellertid något alldeles okänt i arabiskan. Man är icke i stånd att med
olika böjningsformer angiva,
om en handling redan har
försiggått, om den försiggår nu
eller om den skall äga rum
framdeles. Däremot har man
medel att uttrycka, om en
handling är fullbordad eller
icke.
Olikheten mellan fullbordad
och ofullbordad handling
beror därpå, att de två
handlingarna ha olika
aktionsarter, som termen lyder.
Arabiskan har många former för de olika aktionsarterna; den har liksom
svenskan uttryck för både aktiv och passiv form, d. v. s. olika uttryck
for om det är jag, som utför handlingen, eller om det är mig,
handlingen går ut över. Arabiskan har också uttryck för det reflexiva
och för det intensiva (när man riktigt vill pointera en sak på
arabiska, sker det genom att fördubbla en av konsonanterna, t. ex. chabat
——— han slpg, chabbat = han slog kraftigt, kåsar = han kramade,
Fig. 13. Ett prov på den äldsta arabiska
skriften, den kufiska, benämnd efter den
av kalifen Omar grundade staden Kufa i
Mesopotamien. Man använde den
ursprungligen till inskrifter och till böcker,
men den var opraktisk och avlöstes snart
av den lättskrivna kursivskriften, som
kallas néschi.
Fig. 14. Den s. k. néschiskriften (från det
arabiska nåsach, att avskriva) den skrift,
som vanligtvis användes i de skrivna och
tryckta böckerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
