18 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING d. v. s. Tariks fjäll). Vid denna tid härskade västgöterna i Spanien; men i slaget vid Xeres de la Frontera i Sydspanien blev den västgo-tiska hären fullständigt uppriven. Inkräktarna bemäktigade sig snart hela Spanien och hotade också själva Frankrike. De överskre-do Pyrenéerna, men blevo hejdade i sin framfart av Karl Martel, som slog dem i slaget vid Poitiers 732. Araberna blevo tillbakadriv-na till Spanien, men så småningom fördrevos de även härifrån. Till sist hade de blott Granada kvar, och härifrån fördrevos de 1492. Araberna härskade alltså över Spanien bortåt 800 år. De representerade en verklig högkultur. Vetenskaper som matematik, astronomi och kemi odlades uteslutande vid de arabiska universiteten i Cordova och Tolédo. Kristna vetenskapsidkare drogo i stor mängd till Spanien för att sätta sig in i de exakta vetenskaperna. Detta är orsaken till att de flesta internationella, arabiska lånorden äro ord, som hänföra sig till dessa vetenskaper: algebra, alkemi, zenit, nadir, elixir o. s. v. Då det arabiska språket har varit bärare av en sådan hög kultur, då deras bibel, koranen, är skriven på detta språk, och då arabiskan därtill är det språk, som tydligast och klarast ger en föreställning om, huru de semitiska språken äro byggda, har det ett visst intresse att. något litet känna till detta språk och dess historia. Varpå berodde det, att detta ociviliserade beduinspråk fick en så stor utbredning? Orsaken var den, att det skrevs en liten bok på arabiska, en bok, som är något mindre än vårt nya testamente, och som satte väldiga krafter i rörelse. Det var koranen, mohammeda-nernas heliga bok. På arabiska heter koranen al-kur'an, från det arabiska verbet kara'a, "att läsa". Koranen betyder sålunda uppläsning, recitation. Det är denna lilla bok, som har gjort, att arabiskan blivit ett av världsspråken. Det första, som slår oss, när vi se litet närmare på detta språk, är den olika roll, som vokalerna och konsonanterna spela i språket. Vokalerna ha så gott som ingen betydelse, konsonanterna betyda allt. Konsonanterna giva ordet dess grundbetydelse, som man lätt kan förvissa sig om genom följande exempel. De tre konsonanterna k t b ånge alltid något, som sammanhänger med skrivning. Betydelsen skriva ligger i den bestämda förbindelsen mellan konsonanterna k, t och b och alla ord, som syfta på skrivning, innehålla därför dessa tre konsonanter. Orden utformas sedan vidare med tillhjälp av vokalerna. Vokalerna angiva de olika nyanserna inom begreppet att skriva. I början hade man alls inga tecken för vokalerna; man fick ur sammanhanget gissa sig till vilka vokaler man skulle använda i