Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Alfabeten och språk i Österlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFABETEN OCH SPRÅK I ÖSTERLANDEN
25-
och i Marseille. Stort intresse har feniciskan, emedan dess
skriftsystem ligger till grund för vårt eget alfabet.
Den tredje stora utvandringen från Arabien var araméernas. Vi
veta icke med säkerhet när denna utvandring ägde rum, men i varje
fall skedde det efter kananéernas utvandring. Araméerna omtalas i
assyriska kilskrifter från år 1300, och där få vi reda på, att de
strövade vida omkring som nomadiserande rövarhorder. Under kung
Sal-manassar I (c:a år 1300) angrepo de Babylon och Assyrien, men blevo
tillbakaslagna. De kommo emellertid snart åter. Till slut lyckades
de tillägna sig något av den assyrisk-babyloniska kulturen och slogo
sig ned i Syrien i trakterna omkring Damaskus. Med tiden fingo
araméerna så stort inflytande, att arameiska redan i det 7 :de
århundradet var jämnställd med assyriskan. På perserkonungarnas tid
var arameiska diplomatspråket. De persiska ståthållarna i Mindre
Asien präglade mynt med arameiska inskrifter. Då befolkningen i
Mindre Asien icke var semitisk, vittnar detta om det arameiska
språkets stora betydelse.
Av vikt är också, att arameiskan undanträngde hebreiskan som
talspråk i Palestina. Redan i Första Mosebok 31: 47 påträffa vi ett
arameiskt ord: "Och Laban kallade det Jegar — Sahaduta, men
Jacob kalladet det Galed." Av dessa två ord är det första arameiska
det senare hebreiska. Flera partier av Gamla testamentet äro
skrivna på arameiska, sålunda Esras bok 4. kap. 8—16 och 18, 7. kap. 12
—26, Daniel 2. kap. 4—7 och 28, Jeremias 10 och 11.
De semitiska ord, som förekomma i Nya testamentet äro alla
arameiska, t. ex. de välkända orden från Mattei 27. kap. 46, och
Markus 15. kap. 34, Eli, Eli! Lama Sabaktani: "Min Gud, min Gud,
varför har du övergivit mig?", såväl som Markus 5. kap. 41 Talita
kumi!, som betyder: "Flicka, jag säger, dig, stå upp!" och slutligen
sista satsen av Paulus’ första brev till korinterna: "Om någon icke
har Herren Jesus Kristus kär, vare han förbannad! Maran ata."
De sista orden betyda: vår Herre kommer.
Med arabernas uppträdande på scenen ha vi vänt tillbaka till vår
utgångspunkt. Vid vår överblick av de semitiska språken ha vi sett,
att dessa ha varit bärare av en högt stående kultur, den
assyrisk-babyloniska, och att de på samma gån g varit bärare av världens mest
utbredda religioner, nämligen judendomen, kristendomen och
muham-medanismen, representerande de tre språken: hebreiska, arameiska
och arabiska. Några av de största rörelserna ha sålunda fått sitt
uttryck i de semitiska språken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
