Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Språkuppfinningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING
ske läkaren d:r Zamenhof. Han föddes i Bjelostok i guvernementet
Grodno. Det fanns i hans hemstad icke mindre än fyra folkslag:
ryssar, tyskar och judar, vart och ett med sitt språk, och de hatade och
förföljde varandra. Han ansåg, att orsaken till detta hat låg i, att
de icke förstodo varandra, och redan vid unga år började han därför
fundera på ett världsspråk. År 1887 offentliggjorde han sitt
konstspråk under pseudonymen d:r Esperanto (den hoppfulle). Hans
språk består av en grammatik på 16 regler och ett ordförråd på
3,000 ordstammar, varav 75 % äro kända i de flesta språken såsom
internationella låneord, exempelvis: post, telegraf, teater, chokolad,
park, polis, toalett, vin, vaggong o. s. v. Eftersom de flesta av de
låneord, som förekomma i de olika språken, ha romanskt ursprung, är
ordförrådet romanskt präglat och förstås genast av alla, som tala
något romanskt språk. Metoden är följande: han använder t. ex. ett
ord som familio, emedan detta finnes på portugisiska som familia,
italienska: famiglia, franska: famille, engelska: family, tyska:
Fa-milie, ryska: familia. Detta ord känner man således på alla
europeiska språk, öga kallar han okulo, emedan det på italienska heter
occhio, på spanska: ojo (uttalas occho), på portugisiska: olho, på
franska oeil, och därför att man både på engelska, tyska och de
skandinaviska språken känner ett sådant ord som okular (där man
placerar ögat i ett mikroskop).
Zamenhofs system vann många anhängare, särskilt i Sverige och
Ryssland. Talrika esperantotidskrifter utgåvos, och det stiftades en
massa esperantoklubbar. År 1895 hölls första världskongressen —
vid en av de följande proklamerades Zamenhof som "mänsklighetens
välgörare". Av de artificiella språken är esperanto det, som har de
flesta anhängarna, och alltjämt hållas årligen stora kongresser.
Esperanto har emellertid också fel, som måste korrigeras. Först och
främst äro ljudtecknen icke bra. Man begagnar sålunda tecknen c, g,
h, j, s. Det är synnerligen opraktiskt, när man skall trycka något,
eftersom man då måste skaffa nya typer. Det är också besvärligt
att telegrafera dylika tecken. En annan invändning är, att
Zamenhof icke har slopat böjningssystemet. På esperanto sluta
substantiven på -o i singularis och adjektiven på -a, bona: god. Pluralis
bildas, därigenom att man lägger ändelsen -j till singularisformen. "De
goda fäderna" heter sålunda: la bonaj patroj. Dessutom finns det en
särskild objektform. Man bildar den genom att lägga -n till
nominativformen: la bönan patron, i pluralis: la bonajn patrojn.
Mot de principer, som använts i detta exempel, kan en hel del
invändas. Först och främst finnes pluraländelsen -j icke i något eu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
