ETSNING 63 sammansmälta till en hinna över koppartytan. Emellertid täcka dessa hartskorn inte ytan till alla delar, varför syran sedan etsningen företagits intränger och påverkar plåten på de ställen, där hartsdammet inte täcker plåtytan. Användes den flytande metoden vid akvatintgravyr upplöses mastix- eller hartsämnet — även annat kådigt ämne kan användas — i vinsprit av hög styrka, plåten rengöres noga och vätskan hälles över ytan, spriten avdunstar och kvarlämnar i fint fördelade partiklar det i lösningen använda kådämnet. Konstnärens gravyrarbete kan börja då plåtytan är väl torr. Ett ganska sällan använt förfarande vid akvatintgravyr är den så kallade saltmetoden, varvid man häller fernissa över plåten och strör vanligt bordsalt i den halvtorkade fernissan. Genom att vattenbe-gjuta den torkade plåtytan smälter man bort saltet och i de fina hålen efter saltkornen intränger syran vid etsningen. Då man genom harts- eller saltkorn eller på annat dylikt sätt preparerar plåten vid ett kopparsticks utförande säger man att kopparsticket utförts i punkteringsmaneret. Ett blad, som endast återger konturerna och de väsentliga inre linjerna och skuggorna, kallas ett kartongstick. Tryckningen av kopparstick tillgår på så sätt, att man gnider koppartrycksvärta på den något uppvärmda plåten. Ingnidningen företages vanligen med handen för att svärtan skall kunna finfördelas på lämpligt sätt. Papperet, som vanligen är av fastare slag, pålägges och plåt och papper få gå mellan ett par filt- eller tygklädda valsar. Som ovan nämnts är tryckningssättet mycket tidsödande, ty samma insvärtningsprocedur måste upprepas för varje avtryck. En kall-stucken plåt anses vara uppsliten efter ett tusen avtryck, och är det fråga om etsade plåtar torde avtrycken inte vara mycket värda, då man kommit upp till några hundra avtryck. Plåten kan, då det är fråga om stor upplaga, mångfaldigas i reproduktion enligt det här tidigare beskrivna galvaniska förfarandet. Etsning. I föregående avdelningar har nämnts etsningsmetoden, vilken här skall förklaras. Ordet kommer av tyska verbet ätzen, etsa. Man etsar med syror ut fördjupningar i metaller. För övrigt kan etsning även utföras på glas och en del andra ämnen.