64 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING Konstnärligt sett betecknar man vanligen etsningskonsten såsom den vackraste av de grafiska konsterna, över den plåt av — slät-polerad — koppar, stål eller zink, som man avser att använda vid etsningens framställande, lägges en "grund". Etsningsgrunden eller ets-vaxet är ett ämne, som motstår frätande, etsande, vätskor. Asfalt och vax äro de vanligaste ämnena för "grunden". Vanligen tillsättes bivax till en blandning av finare asfalt, massan smältes och röres tillhopa, oftast en del asfalt och två delar vax. Massan hälles i vatten och tages upp i lämpliga stycken, vanligen formade till kulor, vilka strykas på den uppvärmda plåten och. utmanglas med skinnrulle till ett mycket tunt iager. En grund av detta slag blir mörk, och önskar man ljusare grund utbytes asfalten ir.ot burgundbeck, som smältes samman med vax. önskar man en mjukare grund — för så kallade mjukgrundsetsningar — tillsättes grundmassan något svinister. Bilden utföres antingen direkt på plåten eller efter föregående ritning. Verktyget är en spetsig stålnål. Den egentliga etsningen vidtager, då bilden slutförts, och härvid använder man någon etsningsvätska, ett frätningsmedel, som avser att i kopparn — eller vad material det nu valts till plåt — åstadkomma utfrätningar i de delar, som inte skyddas av etsningsgrunden utan blivit blottade genom etsnålens teckning. Till etsning användes mestadels den rykande salpetersyran, utspädd med tre delar vatten mot en del syra. Emellertid är den rykande salpetersyran inte så värst behaglig att arbeta med. Det flyktiga i syran angriper tårkörtlarna och kan vara direkt skadligt för hälsan vid längre umgänge med syran. Därför brukas även i stor utsträckning den rena salpetersyran med lika portion vatten. För porträtt lämpa sig dessa kraftiga syror alls icke, ty de göra linjernas kanter något litet ruggiga. Etsgrunden sönderbrytes något litet av dessa syror i närheten av gravyrstrecken. Men om de äro att föredraga vid etsning av landskapsbilder så blir förhållandet ett annat, då det gäller porträtt. I dylika etsningar är det av största vikt för den estetiska effekten att linjer stå skarpt. Därför använder man härvid det så kallade holländska badet, för övrigt samma medel, som den oförliknelige etsaren Rembrandt begagnade. Det holländska badet består av trettioåtta delar vatten, två delar kali och tio delar syra. Kalit är klorsyrat och salpetersyran ren. För den mindre förekommande etsningen i stål användes en något varierad salpetersyreblandning, och vid zinketsning och mässingsetsning tillsättes salpetersyran en större portion vatten. Etsningar i silver fordra tre delar vatten och en del ren salpetersyra. För glasetsningar