Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Etsning - Notstickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 FÖRSTA DELEN. SKRIVTECKNENS UPPKOMST O. UTVECKLING
den blankslipade plåten. Plåten grundas på sätt som ovan nämnts
sedan teckningen torkat, vattenlägges tills grunden släpper och
syre-behandlas på vanligt sått. Sättet användes särskilt till hastiga
utkast och skisser.
Etsningskonsten har inte endast gamla utan även lysande anor.
Troligen har konsten kommit från Orienten, men man vet bestämt
att medeltidens klensmeder btjänade sig av frätande vätskor för att
åstadkomma utsirningar på metaller. Men när och var
etsningskonsten i modern mening — såsom reproduktion av konst — uppstått
tvista de konstlärde om. Den store mästaren på området, Albrecht
Dürer, lär ha signerat sitt första konstblad av detta slag med årtalet
1512. Rembrandt namn står, såsom tidigare antytts, såsom det mest
lysande i etsningens historia.
I Sverige infördes ämnet redan tidigt vid konstskolorna. På
porträttets område intager hos oss Anders Zorns namn första rummet
inom etsningens område. Efter honom ställer man A. österlind och
Carl Larsson, men även Prins Eugen har med framgång producerat
etsningar. De flesta svenska etsarna ha förvärvat sina huvudsakliga
kunskaper hos den utomordentligt framstående teknikern på området,
professor Axel Tallberg. Av andra svenska etsarnamn äro att
nämna Ferdinand Boberg, Eugen Jansson, Oscar Björk, A. H. Hägg och
G. von Rosen.
Notstickning.
Ett hantverk med gamla anor och betydande yrkesskicklighet är
notsticket, som nu sedan snart 200 år utgjort den mest brukliga
metoden vid framställning av nottryck. Och nära förbunden härmed är
notskrivningen, en konst som ställer ej mindre höga fordringar på
sina utövare.
Mången torde väl ha den föreställningen att ett nothäfte kommer
till på samma sätt som en bok, och sålunda noter och text först
sättas med typer och att sedan alltsammans går i press. Och så går
det nog också till ibland, men vanligen endast i fråga om sångböcker,
där noterna skola tryckas tillsammans med mer eller mindre
vidlyftig text. Annars användes man sig av ett helt annat förfarande,
nämligen notstick och tryckning från litografisk sten.
Notstickaren arbetar i en plåt, bestående av en relativt mjuk
legering av tenn och ett par andra metaller. Med ledning av
manuskriptet delar han först in sidan -— varje plåt motsvara en sida — i lämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
