Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Papperets tillverkning och användning. Tryckkonsten fram till rotationspressen - Pappersmassans framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 A.NDRA DELEN. PAPPERETS TILLVERKNING O. ANVÄNDNING
parater går ut på, att man utnyttjar icke endast den tillförda ångans
värme, utan även värmet av den ånga, som bildas genom själva
indunstningen.
Sedan luten indunstats till torrsubstans måste den brännas, ty den
innehåller en hel mängd organiska substanser, som lättast avlägsnas
genom förbränning. Dessutom medför förbränningen, att de
organiska natriumsalter, som under kokningen uppkommit i luten,
överföras till natriumkarbonatet. Bränningen sker i en roterande
sodaugn av i stort sett samma konstruktion, som den i samband med
sodaframställningen i tredje bandet beskrivna ugnen. Under processen
tillföres även natriumsulfat för täckande av de oundvikliga förluster
av alkali, som under massaframställningen uppstå (varav metodens
namn). Detta natriumsulfat överföres genom den starka
upphettningen i natriumsulfid. (Skillnaden mellan sulfat och sulfid är den,
att sulfatet innehåller även syre, vilket icke sulfiden gör.)
Den utsmälta blandningen av natriumsulfid och -karbonat löses i
vatten, varefter kalkmjölk sättes till lösningen. En omsättning eller
på kemiskt språk ett utbyte av joner sker då, varigenom
natriumsal-tema överföras till hydroxid, vilken även den är löslig i vatten och
sålunda i form av återvunnen lut kan avhällas från de sig
avsättande svårlösliga kalksalterna, som vid reaktionen uppkomma.
Vi hava nu beskrivit det viktigaste av sulfatmetoden för
framställning av pappersmassa och skola därför övergå till att giva en
skildring av den andra av de båda huvudsakliga kemiska
fabrikationssätten, sulfitmetoden. Denna räknar sitt upphov från år 1866,
då en man vid namn Benjamin Chew Tilghman uttog patent på en
metod, att genom kokning med en kalciumbisulfitlösning vid
förhållandevis hög temperatur utvinna cellulosa ur trä- och andra
växtfibrer.
Emellertid skulle det här såsom vi i många andra fall haft tillfälle
att påpeka, dröja åtskilligt med tid, innan fullt praktiskt användbara
metoder kommit att utarbetas. Bland dem, som nedlagt ett stort och
betydelsefullt arbete på utarbetandet av sulfitmetoden, hava vi även
att anteckna en svensk, nämligen Carl Daniel Ekman.
En närmare utredning av metodens historiska utveckling få vi
här avstå ifrån för att i stället giva oss in på beskrivningen av
metoden sådan den under sin förhållandevis korta tillvaro hunnit att
utforma sig. Härvid kunna vi också inskränka oss till att särskilt
framhålla de punkter, vari den på ett avgörande sätt avviker ifrån
den förut beskrivna metoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
