Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Tal-, skriv-, räkne- och dylika maskiner - Mått och vikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄTT OCH VIKTER
313
vägas på fem minuter. Vägningen företages utan att tågsättet
behöver stanna för vägning, av varje vagn. Dessa vågar äro vanligen
tillverkade efter viktskjutningssystemet eller såsom visarvågar,
vilkas skala genast registrerar det vägda föremålets vikt. Denna
registrering sker till och med på vissa vågar helt automatiskt, varigenom
man på kontrollremsan kan avläsa dels varje vagns vikt för sig och
dels hela den samlade godsmängdens vikt in toto.
När det däremot gäller att väga ytterst små mängder använder
man en mikrovåg. Vid vägning med dylika vågar användes inte
balanser av större längd utan en helt kort balans, ofta konstruerad av
flera smala stänger. Till
dylika vågar användas
ytterst små vikter av
platina, aluminium,
mässing, nickel eller
något slag av kristall. För
att inte damm eller
annat skall inverka vid
utslaget på en dylik
högst känslig våg
brukar man placera dessa
vågar inom ett skydd
av glas.
En våg, som gav
utslag för ett tusendels
milligram
konstruerades 1895 av K. Ångström. Av den tyske uppfinnaren Nernst uppfanns
år 1902 en mikrovåg, som gav utslag för ett tvåtusendels milligram
och tålde en belastning upp till tre milligram. Även utomeuropeiska
folk ha bidragit till uppfinningarna på dessa högkänsliga vågar. Två
australier, Steele och Grant, uppfunno år 1900 en våg, som var ändå
känsligare än de förut nämnda. En våg med en känslighet av över
en miljondels milligram uppfanns år 1912 av svensken Hans
Pettersson. Vågen är upphängd i två kolossalt fina trådar av kvarts under
det att de tidigare uppfinningarna på detta område konstruerats så,
att de voro upphängda på något knivskarpt föremål. Känsligheten
närmar sig på dessa vågar tio miljondels milligram.
Vid dessa vågar kan givetvis inte luften få komma till och utöva
sin verkan på funktionen hos vågen. Man bygger därför helt in dem
i ett glasfordral, vilket göres fullt hermetiskt slutet. Vågen sättes i
funktion genom en elektromagnetisk nyckel.
Fig. 43. Romerska betsman och vikter,
funna i Pompejis ruiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
