Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Världens energitillgångar - Värmeenergien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
BRÄNSLEN.
Långt dessförinnan var värmeenergien, som en var vet, tagen i bruk av människan
och knappast någon annan yttre omständighet torde så hava bidragit till
kulturutvec-lingen som elden i människans tjänst; elden är i själva verket den första energi
människan medvetet, ja målmedvetet utnyttjat för sina ändamål.
Redan är nämnt att våra bränslen, vilka utgöra näring för elden, bestå av kol i
förening med väte och en del andra elementer. Alla de föreningar, som vi benämna
bränslen, äro av organiskt ursprung och till övervägande del uppbyggda av det
vegetabiliska livet på jorden, men i en del fall även av det animaliska livet.
Det gröna färgämnet, klorofyllet, i växternas blad äger förmågan att, belyst av
solljuset, tillvarataga dess värmestrålar och omsätta denna energi i kemisk, därigenom
att från luften upptagen kolsyra och av växtrötterna i cirkulationssystemet uppsuget
vatten förenas till stärkelse under frigörande av syre, vilket åter avgives. Denna
reaktion, som försiggår i bladen, giver där upphov till den mycket finkorniga
assimilations-stärkelsen m. m. Under natten eller vid svagare belysning av bladen omvandlas denna
stärkelse genom inverkan av fermenter till druvsocker, vilket upplöses av vattnet i
växtens cirkulationssystem och bortföres, antingen till upplagsorgan, varest det åter
ombildas, eller till växtens vegetationspunkter, där detsamma med andra ämnen och
under diverse omvandlingar tjänar växten såsom byggnadsmaterial. En del av den
bundna solenergien frigöres åter under avgivande av kolsyra för uppehållandet av
livsprocessen i växten, men energibindningen är större än förbrukningen, varför sålunda
en anhopning av organisk substans uppstår. Det är av denna, som det animaliska livet
på jorden huvudsakligen hämtar sin näring, d. v. s. den energi som kräves för
livsprocessens uppehållande, och det är av denna som veden, vars huvudbeståndsdel är
cellulosa, bildas och som av människan tidigt användes såsom bränsle; torr ved, torrt gräs,
torr mossa o. d. visade sig vara en utmärkt näring för elden. Människan fann även att
ur djurens kroppar utsmälta fettämnen kunde tjäna såsom bränslen, men den roll dessa
spelat är till sin kvantitet ofantligt mycket mindre än vedens; kvalitativt åter är den
viktig nog under vissa utvecklingsskeden.
Det är emellertid huvudsakligen växtlivet, som tjänar såsom förmedlare av
solvärmet till det organiska livet på jorden, genom att producera näringsmedel, ej blott
för egen del utan även för djuren, och genom att producera ved, som kan skänka oss
värme och ljus i trakter där solens direkta strålning är otillräcklig under längre eller
kortare tider; det är genom växtlivets magasinering av solvärme som större delen av
jorden blivit beboelig för människan och som gjort det möjligt för henne att uppbygga
en hög materiell kultur i de tempererade zonerna.
Den mängd kolsyra, som är bunden av växterna på den fasta jordytan, har
uppskattats1 till 60 billioner kilogram motsvarande en upplagring av 16.5 milliarder ton kol
pr år. Den kvantitet solvärme, som härvid bindes, är 160 000 billioner v. e. motsvarande
30 000 millioner hästkrafter.
Det är emellertid en ofantligt ringa del av den i växterna magasinerade energien,
som utnyttjas av människorna såsom föda och bränsle; det mesta av denna energi
frigöres åter genom organismernas död och förmultning under avgivande av kolsyra.
Såsom vi senare skola finna kan dock en magasinering i jordens ytlager uppstå av dylik
av det organiska livet ursprungligen bunden energi.
Skogstrakter saknas som bekant på stora delar av jorden. Veden bildas av från
början saftiga, mjuka beståndsdelar, vilka behöva en tid av minst tre månader för att
1 Av H. Schröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
