Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Den framtida bränslebalansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
BRÄNSLEN.
fortfarande beroende av de kolproducerande länderna, närmast England, sedan Tyskland
genom Versaillesfreden med därpå följande »sanktioner» t. v. eliminerats såsom
kolproducerande land. England kan när som helst lamslå vår industri, stoppa våra
kommunikationsmedel, förorsaka arbetslöshet i vårt land samt tvinga oss att frysa
och svälta. Och detta kan England förorsaka oss utan egen vilja, blott därigenom att
detta land ej längre kan producera samma kolkvantiteter som förut, därigenom att
kolförråden bliva för hårt anlitade, att nödig arbetskraft för kolbrytningen ej kan
erhållas, att engelska kolarbetare strejka eller neka att arbeta mer än några få timmar pr
dag o. s. v. Det är t. o. m. mycket sannolikt, att den ovan antagna utvecklingslinjen
ej kan följas, just på grund av omöjligheten att erhålla de kolkvantiteter vårt land är i
behov av för densamma. Varje kilogram bränsle, som därför kan inbesparas genom
ökad hushållning, förbättrade maskiner och eldstäder samt rationellt skött uppvärmning
och eldning i våra bostäder gör vårt beroende av utlandet mindre och bidrager att stärka
vårt folks nationella och ekonomiska oberoende och att frigöra oss från överraskningar,
vilkas allvarliga konsekvenser ej kunna på förhand beräknas.
Ett sätt att frigöra oss från det ovan påvisade beroendet av utlandet vore att om
möjligt fylla det behov av bränsle, som ej kan anskaffas från tillgångar inom våra egna
gränser, ur fyndigheter utom landets gränser av sådan art, att de stå till fri svensk
dispositionsrätt och kunna drivas med svenskt kapital. Förslaget att skaffa oss intressen i
engelska kolgruvor för ej till detta mål, vi förbliva därvid lika beroende av den engelska
nationen. De enda koltillgångar av sådan art som äro att tänka på torde vara
Spetsbergen, vilka sedan några år bearbetas av ett svenskt bolag. Det är emellertid ej möjligt
att kunna därifrån uttransportera till vårt land så stora kvantiteter som motsvara vårt
behov. Svårigheterna äro stora på grund av det geografiska avståndet och oövervinneliga
på grund av den till ett par tre månader under året begränsade skeppningstiden. År
1920 hava 36 000 ton utskeppats. Dessutom är det väl ej uteslutet, att politiska
förhållanden kunna utestänga oss från denna koltillgång. Under ett krig med vilken nation
det vara må äro vi givetvis avstängda. Till denna situation skola vi även strax
återkomma. Bearbetandet med svenskt kapital och för svenska behov av Spetsbergens
koltillgångar kan dock blott hälsas med glädje och tillönskas den allra största framgång och
hopp om att så stor del som möjligt av den bränslekvantitet, som ej kan anskaffas inom
landet, måtte fyllas av svenska spetsbergskol, vilket dock ej får innefatta den
uppfattningen att vi fylla vårt behov med »egna bränslen», ty kolen äro vunna långt utom landets
gränser. Kunde till århundradets mitt från Spetsbergen erhållas 500 000 ton pr år, eller
lika mycket som från de skånska gruvorna, torde därmed gränsen vara nådd.
Frågan om besparingar, genom ett bättre utnyttjande av bränslet, hava ofta och
av många behandlats och är i själva verket det mål vartill alla på bränsleområdet
arbetande ingenjörer sträva. De möjligheter, som därvid erbjuda sig, äro huvudsakligen
av tre slag, nämligen höjning av verkningsgraden hos eldstäder av skilda slag,
tillvaratagandet av avloppsvärme samt centralisering.
Detaljerna i dessa strävanden höra ej till denna redogörelse. Ej heller är det rådligt
eller ens möjligt, att i avseende på möjliga bränslebesparingar genom dylika åtgärder
göra några beräkningar. Några antydningar må vara tillfyllest.
Av flera experimentatorer har påvisats våra eldstäders, kokspisars, kakelugnars
och kaminers egenskap^ att kunna eldas så, att de på ett synnerligen tillfredsställande
sätt tillvarataga värmet, under det att desamma vanligen eldas så att blott en ringa
bråkdel verkligen tillvaratages. Dessutom förekommer ännu på landsbygden och
syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
