Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Sveriges bränsleproblem under det stora krigets krisår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
BRÄNSLEN.
Så gott som allt stenkolsbränsle togs före kriget från England. Under de första
krigsåren uppstod emellertid en stark förskjutning till Tyskland, men med krigets slut
har åter England blivit vår förnämsta kolleverantör, på grund av att Tyskland för lång
tid framåt kommit i det läget att vi därifrån ej kunna påräkna några kol. Amerikas
m. fl. länders inträdande såsom kolleverantörer till oss är med all sannolikhet att
betrakta såsom en övergående tillfällighet.
Med hänsyn till importen av oljor inträda med krigsutbrottet 1914 betydande
ojämnheter i den månatliga impottmängden, vilka dock under de sista månaderna av 1914
och större delen av 1915 åter utjämnas till i stort sett motsvarande behovet. Mot slutet
av 1915 inträda ånyo betydande fluktuationer, vilka bliva allt större för att mot mitten
av 1917 övergå till praktiskt taget fullständigt avbrott i importen. Detta fullständiga
avbrott kan sägas fortgå till slutet av 1918, då en stigande import åter uppstår, och når
mot mitten av 1919 för bensin ett normalt värde samt för lysolj or ett ganska
tillfredsställande, om ock ej lika högt värde som före kriget. Tillförseln motsvarar numera
behovet. Man finner även för oljorna att varje olika slag av dessa hämtas
huvudsakligen från ett enda land. Österrike har före kriget fyllt vårt lands behov av råoljor,
möjligen med rumäniska oljor. Från Förenta staterna erhölls så gott som hela
import-kvantiteten av lysoljor, för bensin var det Nederländska Indien och i andra rummet
Förenta staterna, som fyllde vårt behov. För andra ej specificerade oljor var det
Storbritannien som var vår leverantör. Efter krigets slut hava dessa förhållanden t. v.
förskjutit sig därhän, att Förenta staterna övertagit nästan all leverans av oljor,
råoljor, lysoljor, bensin och andra. Från Ryssland, Tjeckoslovakien och Rumänien torde
på länge ej kunna påräknas några större kvantiteter bergoljor. Däremot torde
möjligen England komma att tävla med Amerika såsom oljeleverantör.
Den redan anförda minskningen i kolimporten från England, vilken började 1915,
gav anledning till allvarliga betraktelser. Visserligen ökade i motsvarande grad
importen från Tyskland, men det kunde ej vara säkert att detta land kunde upprätthålla
denna stora export. Då detta även inträffade år 1917 var krisen akut, ty som påvisats
nedgick i början av detta år stenkolsimporten till hälften mot den förutvarande och
brännoljeimporten till nära nog noll.
Kungl. Maj:t gav då Statens Industrikommission i uppdrag att omhänderhava
fördelningen av de flytande bränslen som funnos och som kunde anskaffas samt
tillsatte den 16 april 1917 bränslekommissionen med uppgift att söka ersätta den minskade
stenkolsimporten med ved och torv.
Den normala årsförbrukningen av ved till hushållsbränsle och för tillverkning av
träkol uppskattades av bränslekommissionen till 20 mill. m3. Den extra kvantitet som
beräknades bliva erforderlig för att ersätta stenkol, under förutsättning av att halv
import av denna vara fortfarande kunde äga rum och att exportindustriernas drift, på
grund av råvarubrist, blev nedsatt till hälften, anslogs till c:a 13 mill. m3. Av den för
ett år sålunda erforderliga kvantiteten vedbränsle, 33 mill. m3, skulle enligt beräkning
bränslekommissionen anskaffa 20 mill. m3 fast mått, motsvarande 33.4 mill. m3 löst
mått.
Med hänsyn till det stora omedelbara behovet av ersättning för utebliven import
av stenkol var tidpunkten för bränslekommissionens trädande i verksamhet synnerligen
ogynnsam. Föregående vinters avverkningar voro redan avslutade, varför landet för
sin förbrukning var hänvisat till det våren 1917 befintliga vedförrådet. Detta översteg
föga vad som normalt erfordrades för att täcka hushållens inköpsbehov i den öppna
mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
