Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Kraft- och bränslefrågan i övriga skandinaviska länder - Norges kraft- och bränslefråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
BRÄNSLEN.
Trots sin stora tillgång på vattenkraft har dock Norge även en betydande
bränsleförbrukning, vilken till stor del fylles genom import. Till stor del kan ej heller denna
bränsleförbrukning ersättas med vattenkraft. För bränsleproblemet har redogjorts av
professor A. Watringer och det följande är hämtat från hans undersökningar.
Norges import har från 0.5 mill. ton år 1880 stigit till drygt 3 mill. ton år 1915. Under
år 1917 nedgick densamma av kända skäl till 1.25 mill. ton, men var år 1920 åter uppe
i 1.8 mill. ton. Dessutom har importerats flytande bränsle, som under senare år
uppgått till c:a 80 000 ton och huvudsakligen använts för motordrift inom fiskeflottan.
Av stenkolsimporten användes ungefär hälften av industrien, 23 % för
fartygs-drift, 16 % för husbehov och 8 å 9 % för järnvägsdrift.
Inhemska bränslen, torv och ved, hava före kriget i större utsträckning blott
använts för uppvärmningsändamål på landet. Vedförbrukningen uppskattas till 6 å 9
mill. m3, motsvarande 1 å 1.5 mill. ton stenkol. Vidare tillkommer ungefär 0.25 mill.
ton i stenkolsvärde, avfallsmaterial från cellulosaindustrien, vilket dock före kriget blott
delvis utnyttjades. Torvproduktionen är helt liten, belöpande sig till 0.05 å 0.1 mill. ton,
omräknat till stenkol, d. v. s. 0.1 å 0.2 mill. ton torv.
Den totala bränsleförbrukningen uppgår sålunda till i runt tal c:a 4.5 mill. ton,
omräknat i stenkol, varav c:a 2/3 täckes genom import och sålunda blott drygt 30 %
utgjordes av inom landet producerade bränslen.
Av denna förbrukning kommer på:
Hushåll..................................................40 %
Industri.................................................40 %
Fartygsdrift.............................................15 %
Järnvägsdrift............................................ 5 %
Fördelningen är, som vi se, så gott som lika den i Sverige, blott med den skillnad,
att Norge helt naturligt har mera ångbåts- och mindre järnvägstrafik.
Under krisåren var det i Norge liksom i Sverige veden, som räddade landet från
bränslenöd. Emellertid innebar detta en överavverkning, varför skogen under normala
förhållanden ej kan väsentligt mera bidraga till bränslehushållningen än som före
kriget var fallet.
Norges totala torvmosseareal uppskattas till 12 000 kvkm, varav 2 000 kvkm skola
vara mossar, lämpade för bränntorvtillverkning. Detta beräknas motsvara 600 mill.
ton lufttorr torv, likvärdigt med 300 mill. ton stenkol. På grund av höga arbetslöner
och ett för torvtillverkning ogynnsammare klimat än Sveriges, kan emellertid denna
bränsletillgång på teknikens nuvarande ståndpunkt ej bearbetas i större utsträckning.
Dessutom tillkommer den alltför dyra transporten, som även lägger hinder i vägen för
annan användning än vid produktionsorten.
De inhemska bränsletillgångarna, torv och ved, kunna sålunda under normala
förhållanden ej giva något ökat tillskott till landets bränsleförsörjning.
Däremot har man i Norge mera än i Sverige anledning hoppas på arktiska kol från
Spetsbergen och Björnön. Dessa hava ett naturligt avsättningsområde i norra Norge.
Produktionen uppgår f. n. till över 0.1 mill. ton stenkol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
