- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
163

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Principen för värmemotorerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRINCIPEN FÖR VÄRMEMOTORERNA.

163

Uppvärma vi en kropp, t. ex. sätta densamma över elden, stiger i allmänhet dess
temperatur, dess volym ökar och den kan få förmåga att utöva ett stort tryck. Kroppen
kan t. ex. under inflytande av uppvärmningen förflytta ett tungt föremål. Det kan
dock även hända att kroppens temperatur ej stiger, då den sättes över elden, men i
sådant fall iakttaga vi andra förändringar, t. ex. att kroppen smälter eller kommer i
kokning; dess aggregationsform ändras. Temperatur, tryck och volym influeras sålunda av
kroppens uppvärmning och i motsatt riktning av dess avkylning.

Ett annat, sedan länge känt fenomen är att vid friktion, stöt o. d. utvecklas värme.
Den fysiska vetenskapen fick länge nöja sig med dessa enkla iakttagelser utan att lyckas
utforska deras innebörd. Det var först uppfinnandet av ångmaskinen som gav anledning
till att man på allvar började syssla med frågan om sambandet mellan arbete och värme.

Erfarenheterna med ångmaskinen hade ju givit vid handen, att om man uppvärmde
vatten i ett slutet kärl, en ångpanna, så mycket att det övergick i ångform, kunde man,
genom att insläppa ångan i en ångmaskincylinder, alstra arbete. Ångan bortgick
därefter till kondensorn och förvandlades åter till vatten. Över detta fenomen började en
ung genialisk ingenjörsofficer, fransmannen Sadi C arnot, fundera omkring 1824. Han
iakttog att den ånga, som avgick från ångmaskincylindern alltid var kallare, hade lägre
temperatur, än den som gick till cylindern, då arbete avgavs av ångmaskinen. Avgavs
intet arbete kunde ånga släppas igenom, utan att temperaturen ändrades, men vid
arbetsavgivning sjönk den alltid. Han uppställde då den hypotesen, att den värmemängd,
som med ångan fördes till cylindern, var densamma som med ångan bortgick från
cylindern samt vidare, att för att ur ångan erhålla arbete måste värmet alltid sjunka från
en högre till en lägre temperatur. Han trodde sig sålunda hava funnit att
förutsättningen för att arbete skulle uträttas i en värmemotor var att värmet sjönk från högre
till lägre temperatur.

Att värme emellertid även kan övergå från en högre till en lägre temperatur, utan
att något arbete avgives t. ex. genom ledning, var tidigare känt och är en erfarenhet
som vi göra varje dag, då varma och kalla kroppar komma i beröring med varandra.
Den varma kroppen blir därvid kallare och den kalla blir varmare, därigenom att värme
övergår från den varmare till den kallare. Värmeövergången upphör om kropparna äro
överlämnade åt sig själva först sedan båda kropparna fått samma temperatur. Men
då upphör densamma också alltid och det inträffar aldrig, att värmeövergången
fortgår så att den kropp, som först var kallare, slutligen blir varmare än den andra.- Över
huvud hava vi aldrig iakttagit, att om två kroppar med olika temperatur komma i
beröring med varandra eller överlämnas åt sig själva, värme övergår från den kallare
till den varmare, så att den kallare blir ännu kallare och den varmare blir ännu varmare.
I stället inträder den nyss nämnda utjämningen till dess båda bliva lika varma; värmet
övergår från högre till lägre temperatur.

Senare, omkring 1840, började en annan genialisk man fundera över dessa frågor.
Han var läkare, till nationaliteten tysk och hette J. R. Mayer. Mayer sade sig, att om
det vore såsom Carnot förmenade, så vore det oförklarligt varifrån ångmaskinens
arbete komme. Om man t. ex. driver en maskin med ånga och erhåller arbete, så kan t. ex.
genom friktion i de osmorda lagren bildas värme. Och detta t. o. m. värme av mycket
hög temperatur, så att metallen i lagren smälter eller axelns yta blir glödande. Varifrån
kommer nu detta värme när värmemängden i ångan blir oförändrad? Mayer ansåg enda
förklaringen ligga däri, att i ångmaskinen värme förvandlades till arbete och att vid
friktionen arbete åter förvandlades till värme. Man ville ej tro på detta Mayers

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:16:47 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free