Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångmaskinens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. ÅNGMASKINENS FÖRELÖPARE. *187
Fig. 86. Saverys pump.
föregångarna». Papin misslyckades däremot i att praktiskt realisera sin tanke. Hans
maskin var särskilt behäftad med det felet, att ångpanna, ångmaskin och kondensor
voro sammanförda inom samma cylinder. Något ekonomiskt resultat kunde under
sådana förhållanden ej vara att vänta. Dessutom mötte naturligtvis svårigheter att
■omvandla den säkerligen oregelbundna rörelsen hos kolven till en något så när likformigt
driven rörelse. Slutligen mötte Papin vid själva tillverkningen mycket stora svårigheter
på grund av att tiden ej var mogen att tillräckligt noggrant tillverka en dylik maskins
olika delar.
Förutom den atmosfäriska ångmaskinen uppfann Papin bl. a. säkerhetsventilen.
Han framlade dessutom ett synnerligen beaktansvärt förslag till ångpannekonstruktion.
Under senaste delen av sitt liv återupptog Papin sina arbeten å ångmaskinen, men
numera efter andra linjer, sedan det visat sig att
hans atmosfäriska maskin ej vann framgång.
Han beträdde utan kännedom om Saverys
arbeten, vilka omnämnas här nedan, samma väg
som denne och använde sig av ändå högre
ångtryck än Savery vågade sig på. Något
praktiskt resultat lyckades Papin dock ej uppnå.
Den engelske mekanikern Thomas Savery
hade personlig erfarenhet rörande
pumpsvårigheterna i de engelska kolgruvorna och sökte
omkr. 1702 att avhjälpa dessa genom
konstruerandet av en ångpump, närmast snarlik den
moderna pulsometern. Pumpen, som visas i
figur 86, arbetade på följande sätt. Vardera av
de båda päronformade behållarna A arbetade
växelvis. Först alstrades vakuum genom ångans
kondensering, därefter fylldes behållaren
automatiskt med vatten, som trycktes in av
atmosfärtryck samt slutligen utpressades detta vatten
av ånga från den bakom liggande ångpannan F,
vilken matades med vatten från en särskild
hjälppanna G.
Tidigare än Savery hade en markis av Worcester omkr. 1663 framkastat liknande
förslag som Saverys här ovan omnämnda. Worcester stankar sådana de framlagts i hans
verk »Century of Inventions» äro emellertid ganska oklara, varför det är svårt att avgöra
i vad mån han bör hava äran framför Savery. Även om Savery följt Worcester så långt
denne kommit, är det Saverys stora förtjänst att hava fört fram tankarna till full
klarhet och även omsatt desamma för praktiskt bruk. Savery såg ett mycket stort
användningsområde för sin ångpump. Han ville länsa gruvor, driva kvarnar med av pumpen
uppfordrat vatten, förse boningshus och hela städer med dricksvatten, m. m. Pumpen
installerades även i en del gruvor och även för andra ändamål. Framgången blev
emellertid ganska snart stäckad. På grund av den direkta beröringen mellan ånga och
vatten blev ångförbrukningen synnerligen stor. Härtill kommo driftsvårigheter, emedan
Savery hade den då för tiden stora djärvheten att använda ända till 10 atm. ångtryck.
Det var tydligt att dessa höga tryck skulle göra honom många bekymmer.
Savery synes intressant nog hava haft kännedom, om ångans expansionsverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
