Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Den stationära ångpannans utveckling under 1800-talets förra hälft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
ÅNGTEKNIKEN.
stad i båda. Figurerna 135—136 visa en eldrörpanna med ett eldrör och s. k.
Gallowayrör (se följande sida).
På den europeiska kontinenten tillverkades under denna tid ångpannor av de mest
skiftande former. En stor mängd
konstruerades efter de engelska förebilderna,
men man sökte sig även fram på nya
vägar. Av alldeles särskilt intresse är att
följa vattenrörpannans första utveckling.
Redan Blakey år 1756 och Stevens år
1804 hade tillverkat sådana pannor
bestående av klena rör. Någon egentlig
framgång nådde de dock ej. Även
Tre-vithick tillverkade år 1815 en
vattenrör-panna bestående av tre horisontala rör,
vart och ett försett med tre vertikalt
hängande rör. De horisontala rören voro
c:a 900 mm i diam, och 2.4 m i längd. Vi
hava oss ej bekant huruvida denna
ångpanna kom i drift. På 1820-talet försökte
olika konstruktörer sin lycka på detta
område, men utan någon större framgång.
Den egentliga pioniären på vattenrörpannområdet var den förut omnämnde tyske
ingenjören d:r E. Alban. Denne intresserade sig för högt ångtryck och mötte därför
problemet att konstruera ångpannor, vilka uthärdade detta höga tryck. Han leddes
härav med nödvändighet mot vattenrörpannan. Figurerna 137—138 visa en dylik
Albans ångpanna från 1840-talet. Den bestod av tvenne överpannor med sinsemellan
förenade ångrum, en vattenkammare och ett antal från denna utspringande snett nedåt
lutande vattentuber. Dessa tuber
voro fastskruvade i
vattenkammaren och skilda från densamma
genom en plåt, vilken var
genombruten med tvenne cirkulationshål
pr tub. Av dessa båda hål avsågs
det undre att tillföra tuben vatten
och det övre att avleda i tuben
alstrad ånga.
Alban utförde även
vattenrör-pannor med tvenne vattenkamrar.
Figurerna 139—140 visa en dylik
från år 1847. Man måste beundra
det arbete, som denne
föregångsman utförde. I stora drag
tillverkas den moderna vattenrörpannan
efter de riktlinjer Alban utlade.
Albans ångpannor kommo till utförande, ehuru ej i något större antal. Tiden var
ännu ej mogen för den omvälvning, som denna panntyp sedermera skulle åstadkomma.
På grund av de fordringar, vilka uppkommo i samband med ångmaskinens
in
Fig. 137—138. Albans vattenrörpanna från
1840-talet.
Fig. 139—140. Albans vattenrörpanna med två vattenkamrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
