Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångmaskinens vidare utveckling och tillämpningar från 1850-talet till närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
ÅNGTEKNIKEN.
Gustaf Zeuner, f. 1828, d. 1907.
ångans natur. Vi kunna här endast antyda dessa. Det har i det föregående visats,
hurusom ångans natur under Watts tid var ganska litet känd. Först genom Sadi
Car-nots epokgörande arbeten år 1824 påvisades de teoretiska möjligheter, vilka kunde
utnyttjas genom expansionen. Om ock dessa resultat ej direkt kunde tillämpas på
ångmaskinen, så vann man dock kännedom om den maximala värmeverkningsgrad,
som en ångmotor aldrig kunde överskrida och på grund av ångans natur ej ens
teoretiskt uppnå. Genom Robert Mayers upptäckt år 1842 av det matematiska
sambandet mellan värme och arbete vann hela värmetekniken det förut saknade fasta,
nödvändiga underlaget för dess
beräkningar. De båda framstående
vetenskapsmännen R. Clausius
och W. Rankine utarbetade
med stöd av Carnots,
Clapey-rons, Mayers m. fl. arbeten de
båda första för den kommande
utvecklingen så ytterst viktiga
»huvudsatserna» och grundläde
härmed den vetenskapliga
värmeläran eller »termodynamiken».
Denna vetenskap utvecklades
sedan av ett flertal berömda
vetenskapsmän, såsom Callendar,
Zeuner, Weyrauch, Grashof,
Mollier, Stodola, Cederblom
m. fl. Genom dessa mäns arbete
vanns mödosamt, men oavlåtligt
alltmer fördjupad kunskap om
ångans natur och de medel, vilka
stå öppna för höjandet av
utbytet mellan värme och kraft.
I den mån överhettningen
vann insteg vid landångmaskiner
undergick själva ångmaskinen en
alltmer påvisbar förenkling.
Suc
cessiv expansion användes allt fortfarande, men endast i två cylindrar.
Slidreglerin-gen försvann mer och mer och man övergick, åtminstone vid större enheter, allt
allmännare till ventilreglering. Även Corliss-sliden visade sig utgöra ett övergående stadium
och kunde i längden ej tävla med ventilregleringen. Sulzermaskinen med
tandemanord-ning blev ett mönster för senare tids ångmaskiner. Dylika maskiner tillverkas numera
av en mängd firmor i olika länder.
Såsom vi senare skola omnämna, uppträdde ångturbinen på 1890-talet som
konkurrent till ångmaskinen. Denna konkurrent visade sig till en början ej alltför farlig,
åtminstone vid större enheter, men omkring 1910 vände sig bladet, och ångturbinen
började i allt större omfattning uttränga ångmaskinen för stationära anläggningar.
Ångmaskinen ställdes i ett brydsamt läge och dess användning reducerades till
speciella områden. En kraftigt bidragande orsak till denna sakernas vändning var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
