Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångmaskinens vidare utveckling och tillämpningar från 1850-talet till närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
ÅNGTEKNIKEN.
Fig. 221. Stockholms Elektricitetsverks Värtastation omkr. 1905.
Bland de största ångmaskincentralerna märkas Moabitcentralen i Berlin och flera
centraler i New York. Figur 219 visar en interiör från den förra med ett antal Sulzers
ven-tiltandemmaskiner om dels 3 000, dels 6 000 hk. Figur 220 visar en
Reynolds-Corliss-ångmaskin från en NewYorkcentral. Den är av kombinerad liggande och stående typ
och utvecklar 12 000 hk. Båda dessa anläggningar äro dock numera omändrade till
ångturbindrift.
Figur 221 visar Stockholms Elektricitetsverks Värtastation i dess första utbyggnad
i början av 1900-talet med tre stycken 2 200 hk trippelångmaskiner. Dessa hava
konstruerats av den framstående svenske ångmaskinkonstruktören F. Flodman (född 1846)
och utmärka sig för hög ekonomi. I motsats mot de föregående ångmaskinerna arbeta
dessa med slidreglering enligt Flodmans speciella konstruktion, som särskilt vunnit
användning vid
fartygs-maskiner. Även dessa
maskiner stå numera
dömda att försvinna och
utbytas mot
mångdubbelt kraftigare
ångtur-biner.
Fartyg sång maskinen
har under tiden efter år
1850 utvecklats i hög
grad. Ängtrycken hava
efter hand ökats från
c:a 5 kg på 1850-talet
till 12—20 kg numera.
Successiv expansion
användes alltid, och man
övergick vid
ångtryckets höjning över 10 kg
allmänt till
trippelma
skin, d. v. s. ångans expansion i tre ångcylindrar. Vid mycket högt tryck och stora
maskinaggregat användes till och med expansion i fyra cylindrar efter varandra.
Ängmaskinkonstruktörerna voro däremot ganska återhållsamma i fråga om
överhettningen. Man ansåg överhettad ånga ej passa ombord å fartyg, emedan
driftsäkerheten äventyrades. Under senaste årtiondet börjar dock överhettad ånga att mer och
mer användas, om ock med en viss försiktighet.
Ängfördelningen vid fartygsmaskiner har under senare årtionden tämligen
standardiserats. Slidreglering användes så gott som uteslutande. Man har visserligen
sporadiskt försökt med ventilreglering, men utan synlig framgång. På grund av de stegrade
ångtrycken användes kolvslid så gott som uteslutande för högtryckscylindern (någon
gång även för medeltryckscylindern), under det att planslid, med eller utan balansering,
vanligen tillgripes för medeltrycks- och alltid för lågtryckscylindrarna. Någon
expan-sionsreglering användes ej, utan fyllningen är relativt stor, vanligen mer än 50 %, och
därigenom uppstår ett ej oväsentligt tryckfall mellan cylindrarna.
Redan tidigt föreslogs ångmantel utanpå ångcylindrarna. Dessa tillverkades då
med dubbla väggar, och ånga av högre tryck och således högre temperatur än
medel-trycket i cylindern inleddes i mellanrummet. Genom denna yttre uppvärmning av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
